I det utlovade landet fanns det faror som lurade genom de hednafolk som bodde där. Gud hade sagt genom Josua att han själv skulle driva undan kananeerna, hetiterna, hiveerna, perisseerna, girgaseerna, amoreerna och jebusiterna för sitt eget folk.
Hur gick det nu då? Under ökenvandringen hade alla stridsdugliga som drog ut dött för att de inte lyssnade till Herrens röst.
Även i Kaanans land upptändes för syndens skull Guds vrede mot Israels barn. Det ledde till att en stor skara israeliter dog vid den lilla staden Ai.
Jag tror att vi av detta kan förstå att synden fortfarande är farlig för Guds folk. Den leder fortfarande till döden. Kanske vi kan säga att synden och olydnaden mot Gud är en av helvetets portar.
Men Gud har ställt det så gott att för Jesu skull leder inte synden till döden. Gud lade synden på sin egen son och han dog. Men han uppstod för att vi skulle få leva.
För syndens skull kunde inte Israels barn ens i det utlovade landet stå emot sina fiender utan de måste fly för dem.
För syndens skull och för acceptansen av den ser vi idag stora kyrkor dö. En del delas då de som förletts av ogudaktighet fortsätter allt längre på syndens väg. Men Kristi kyrka består och den blir aldrig delad.
Räddningen för Israels barn blev att de avlägsnade det tillspillogivna som de behållit i olydnad mot Guds ord (Josua 7). Och Akan dog där i Akors dal. Namnet Akor betyder olycka.