Nog är det både gott, viktigt och nödvändigt att vi lär känna vår frälsare och förlossare.
Amos skriver:
"så bered dig att möta din Gud, Israel.
För se, han som formar bergen
och skapar vinden
och förkunnar sina tankar
för människan,
han som gör gryningen till mörker
och går fram över jordens höjder –
Herren Gud Sebaot
är hans namn."
Genom sitt ord som han själv förklarar genom sin Ande lär vi känna honom. I ordet förkunnar han sina tankar för människan och Jeremia beskriver Guds tankar:
"Jag vet vilka tankar jag har för er, säger Herren, nämligen fridens tankar och inte ofärdens för att ge er en framtid och ett hopp."
I kyrkbänken kom det i mina tankar att människans liv är som en väg hem. På hemvägen tänker vi på hemmet hos Gud. Gud blåste sin livsande in i människan då han sände henne hit till jorden.
Människan bär på en levande själ som en gång kallas tillbaka hem till Gud.
Inför Areopagen förkunnar Paulus:
"Av en enda människa har han skapat alla människor och folk till att bo över hela jorden, och han har fastställt bestämda tider och gränser inom vilka de ska bo.
Det gjorde han för att de ska söka Gud och kanske kunna treva sig fram och finna honom, fast han inte är långt borta från någon enda av oss.
För i honom är det vi lever och rör oss och är till, så som även några av era egna skalder har sagt: Vi är av hans släkt."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar