Jesaja skriver:
"Sök Herren
medan han låter sig finnas,
åkalla honom medan han är nära.
Den ogudaktige ska lämna sin väg,
den orättfärdige sina tankar
och vända om till Herren,
så ska han förbarma sig
över honom,
och till vår Gud
för han vill gärna förlåta."
Gud kallar genom sitt ord som manar människan till besinning och att återvända
till livets väg, till frälsaren Jesus, den väg som leder till gemenskap med Gud här i tiden och i Evigheten.
Amos skriver: Sök Herren så skall ni få leva.
Sefanja skriver: "Sök Herren,
alla ni ödmjuka i landet,
ni som gör vad han befaller.
Sök rättfärdighet, sök ödmjukhet!
Kanske blir ni beskyddade
på Herrens vredes dag."
Guds vrede visar sig också i det att han slutligen låter människan gå sin egen väg. Den som förkastar Gud får leva som evigt förkastad av Gud.
Under nådens tid här på jorden är ingen förkastad av Gud. Även den som inte tror får del av Guds godhet. Han skyddar och bevarar medan han i kärlek kallar till gemenskap med Honom genom Jesus Kristus.
När Gud tar bort sin beskyddande hand från en människa förgås hon. Synden förtär henne. Hennes egen ondska drabbar henne.
Jesus talar om ett tillstånd där masken inte dör och elden inte släcks. Nya testamentet förliknar Guds dom vid en eld som inte släcks.
Är det inte att vakna först när nåd inte mera ges? Är det inte att inse att det blev för sent. Är det inte att evigt måste fråga: "Varför, varför övergav jag min Gud?
Tänk att få se Himmelens härlighet och förstå att dit kommer jag aldrig in. Tänk att få se Guds godhet, hans härlighet och majestät och sedan bli bortvisad.
Om vi något kan förstå vilken katastrof det är för en människa att hon går förlorad förstår vi varför bibeln också har ett så allvarligt budskap.
Därför kallar ordet alltid till tro, till tro på Jesus, till ett liv som en Jesu efterföljare, till en himmelsk glädje och frid redan här på jorden..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar