Vi hörde om grunden som är lagd, om klippan Kristus som den apostoliska läran vilar på.
Guds ord vittnar om en tro som en gång för alla har överlämnats åt de heliga. Om än vi kan vila i den tron pågår också en kamp för att denna tro skall få bli bevarad i en värld som ständigt förändras.
Grunden lades inte för 150 år sedan. Den lades inte av Luther utan av Gud själv som genom sin Ande förklarade Kristi verk.
Ändå är det inte förändringarna i sig själv som är farliga. Jesus är ju den som var, är och kommer. Han har funnits sedan "Evighetens dagar". Om honom skriver Mika: "Han skall träda fram och vara
en herde i Herrens kraft,
i Herrens, sin Guds, namns höghet.
Och de skall ha ro,
ty han skall då vara stor
intill jordens ändar."
Jesus ledde sitt folk från Egypten till Kaanans land, det land där han senare skulle födas som människa, mitt bland sitt folk.
Idag bor han ännu bland sitt folk. Han lever och verkar mitt ibland dem som ännu vill hålla fast vid Guds ord. Han leder dem genom sin Ande och sitt ord.
Alltså har Guds barn något som det lönar sig att hålla fast vid. I en av synden besmittad värld kan finns det mycket som vill beröva ett Guds barn frälsningens krona.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar