Genom blodet har han frälst mig

Jesus vittnar om att den Helige Ande skall förhärliga honom: "Han skall förhärliga mig, ty av det som är mitt skall han ta och förkunna för er."

Nog är det sant. När vi läser i Guds ord i bön så leder det alltid fram till Jesus. Det är han som öppnat porten, så att även jag kan komma in. Genom blodet har han frälst mig och han bevarar mig som sin.

Bloggsidan "På vägen hem" måste alltid ytterst handla om Jesus, han som är vägen hem. Jag har något skrivit om ökenvandrarna. Det var ju Jesus som ledde dem. Redan före uttåget fick de ju vila i hus där dörrposterna var bestrukna med Lammets blod. "Och man skall ta av blodet och stryka det på båda dörrposterna och på övre dörrträet i husen där man äter det."

 "Blodet skall för er vara ett tecken på de hus där ni är, ty när jag ser blodet skall jag gå förbi er. Ingen straffdom skall drabba er med fördärv, när jag slår Egyptens land."

Räddade och friköpta genom Jesu blod begav de sig på vandring till det land som Gud lovat. Jesus själv ledde dem, även synligt genom moln- och eldstoden.

Hur kunde det gå fel? - De övergav Jesus. De övergav det ord som Gud gett dem till ledning. De övergav Mose, den ledare som Gud gett dem. De övergav det blodsbeskydd de hade då de påbörjade sin vandring.

Därför kunde de inte stå emot Mordängeln. Han gick flera gånger genom Israeliternas läger.

De som begett sig på en resa hem kom aldrig hem. Det är en allvarlig berättelse som Gud gett oss i sitt ord. Gud har ett budskap till oss som lever i tiden före världens slut.

"Det som hände dem tjänar som exempel och skrevs ner för att varna oss som har världens slut inpå oss. Därför skall den som menar sig stå, se till att han inte faller."

 Visst är det en glädje att följa Jesus. Men i glädjen finns också ett allvar. Den gamla människan är verkligen ingen trevlig reskamrat. Men då Jesus själv genom sitt ord får leda striden mot honom har vi inget att frukta.

Vi får komma ihåg att vi är syndare. Men vi får minnas att vi är benådade syndare. Och vi får hålla blicken fäst vid Jesus som bär vår synd.

Då kan vi med glädje betrakta de underbara landskapen i det Himmelska Kaanan. På vägen till ett nytt Jerusalem får vi sjunga hemlandets härliga sånger.