Apostelns kamp

I Getsemane säger Jesus till sina sovande lärjungar: "Kunde ni då inte vaka en kort stund med mig? Håll er vakna och be, så att ni inte kommer i frestelse. Anden är villig, men köttet är svagt."

Jesus vet vad han talar om. Guds gåva, Anden ger en vilja, men människan bär på syndens smitta i sitt kött och förmår inte mycket av sig själv.

Paulus insåg detta då han säger: "Ty jag kan inte fatta att jag handlar som jag gör. Det jag vill, det gör jag inte, men det jag hatar, det gör jag.

Om jag nu gör det jag inte vill, samtycker jag till lagen och säger att den är god. Men då är det inte längre jag som gör det, utan synden som bor i mig.

Ty jag vet att i mig, det vill säga i mitt kött, bor inte något gott. Viljan finns hos mig, men att göra det goda förmår jag inte. Ja, det goda som jag vill gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag.

Men om jag gör det jag inte vill, då är det inte längre jag som gör det, utan synden som bor i mig."

Guds apostel hade fått en vilja att inte göra det onda. Samma vilja ger Gud åt alla Guds barn. Viljan kommer därav att Jesus genom den Helige Ande bor i hjärtat.

Paulus fortsätter: "Jag arma människa! Vem skall frälsa mig från denna dödens kropp? Gud vare tack, Jesus Kristus, vår Herre!

Då blicken är fäst vid Jesus kan Paulus triumferande proklamera:

'Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus."

Paulus tröstar romarna: " Om Kristus bor i er, är visserligen kroppen död för syndens skull men Anden är liv för rättfärdighetens skull. Och om hans Ande som uppväckte Jesus från de döda bor i er, då skall han som uppväckte Kristus från de döda göra också era dödliga kroppar levande genom sin Ande som bor i er."