Paulus torde hänvisa till det som hände när Israels barn vandrade i öknen runt Edoms land: "Och folket talade mot Gud och mot Mose och sade: "Varför har ni fört oss upp ur Egypten så att vi måste dö i öknen? Här finns ju varken bröd eller vatten, och vår själ avskyr den eländiga mat vi får!"
Då sände Herren giftiga ormar bland folket, och de bet folket och många i Israel dog. Då kom folket till Mose och sade: "Vi har syndat genom att vi talade mot Herren och mot dig. Bed till Herren att han tar bort dessa ormar från oss." Och Mose bad för folket.
Herren sade till Mose: "Gör dig en orm och sätt upp den på en påle. Den som har blivit ormbiten och ser på den skall leva."
Folket hade talat mot Gud och mot Mose. Man hade ifrågasatt Guds ledning och det verkar som om man mist tron att Herren skulle leda dem ända fram.
I denna misstro som vi kan kalla otro hann många dö.
Paulus skriver: "Det som hände dem tjänar som exempel och skrevs ner för att varna oss som har världens slut inpå oss."
Förutom att fresta Kristus nämnde Paulus också otukt och knotande som förde många av Israels barn i döden.
Men en blick på den upphängde gav liv: "Mose gjorde då en kopparorm och satte upp den på en påle. Om någon blev biten av en orm, fäste han blicken på kopparormen och fick leva."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar