Människan som gud

På Heureka läste jag ett tiotal inlägg som barn fått skriva. Många handlade om djuren och naturen. Man hade en oro att träden och djuren försvinner. Det mest tragiska är då djur får lida. Men då man kört några hundra kilometer genom skogsfinland inser man nog att världsbilden är något skev. Träden räcker nog till i Finland och korna på åkrarna såg ut att må bra.

Nöden över barn som svälter och far illa har ersatts av något annat. Medan mor och farföräldrar sjungit om den lilla Sara som hört om blodet som kan rena är det nu människan som är gud. Människan skall rädda världen.

Hurudan är då människan som gud? Historien visar att hon är en dåre. Ateism, antisemitism, fascism, nazism, socialism, maoism, kapitalism, kommunism, klimatism,  alla har de visat sitt fula tryne.

I sagan om kejsarens nya kläder är det ändå barnen som avslöjar dårskapen. Men hur är det i ett totalitärt antikristligt samhälle. Vem avslöjar dårskapen där?

Gud kallade bort Abraham från staden Ur. Han räddade Lot från Sodom. Han bereder en fristad även i antikristliga sammanhang. Genom Guds ord bevaras människan under olika ismers tyranneri.