En misommarhelg för 4 år sedan vaknade en tanke om att skriva här. För exakt 4 år sedan skrev jag ett första inlägg. Många gånger har jag tänkt sluta. Ibland har jag hållt längre eller kortare uppehåll. Ofta har jag tänkt att nu finns det inte mera något att skriva om.
Ännu idag vet jag inte riktigt varför jag skriver. Dagens bibelläsning enligt folkbibelns bibelläsningsplan (Kolosserbrevet3) avslöjar kanske något vad det är frågan om. " Om ni nu har uppstått med Kristus, sök då det som är där ovan, där Kristus sitter på Guds högra sida. Tänk på det som är där ovan, inte på det som är på jorden. Ni har ju dött, och ert liv är dolt med Kristus i Gud. När Kristus träder fram, han som är vårt liv, då ska också ni träda fram i härlighet tillsammans med honom."
Jag söker en liten stund med Jesus. Vissa dagar då tid finns har det blivit längre stunder. Aposteln säger att Kristus är vårt liv. Ja i Kristus har vi det eviga livet.
Aposteln skriver att allt vad vi gör i ord eller handling, gör det i Herren Jesu namn. Vidare skriver han att vi skall tacka Gud Fadern genom Jesus.
Så får jag då teckna ner ord i Jesu namn. Det känns tryggt fastän jag ibland bävar över något jag skrivit. Guds ord är ljuvligt, det är också levande, skarpt och tveeggat.
Att skriva här några rader påminner mig om den osynliga gemenskap vi har med Jesus. Vi ser honom inte, men vi känner honom och vi möter honom i ordet.
Aposteln uppmanar Guds barn att lägga bort vrede, ondska, ilska, förtal och fräckheter från vår mun. Som människor gör vi misstag. Även ord kan bli fel. Då får vi vända om eller göra bättring.
Guds ord kallar till bättring, till sinnes ändring. "Din klädnad gör vit i din frälsares blod, det ger till den dagliga bättringen mod"
Så får jag då fortsätta i Jesu namn. Det känns spännande, tryggt och spännande. Det finns nämligen något där ovan och Kristus sitter på Faderns högra sida.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar