Under den senaste tiden har jag känt ett växande vemod över allt det söndriga. Synden härjar här på jorden. Det kommer allt oftare en längtan bort till något fullkomligt. Jag inser att här på jorden finns det inte för Guds barn något varaktigt. Jag längtar efter den kommande staden. För jag har hört. Jag har hört om en stad ovan molnen. I bibeln finner jag samma längtan. Gud kallar och vi beger oss på vandring. En vandring till den himmelska staden.
Kapitel 1 Varför en stad?
Herren Gud planterade en lustgård i Eden. Där satte han människan som han format. Mitt i Lustgården står livets träd. En himmelsk ordning råder i kraft av Guds ord. Ordet blir ifrågasatt och motsagt. Mörka skuggor sänker sig över lustgården. Döden har tagit sig en boning och dess skugga sänker sig över paradisets innevånare. Paradiset för människan finns inte mer.
För Adams skull blev marken förbannad. Törne och tistel skall den ge. Livets träd står ännu där mitt i lustgården men Gud driver ut människan. Syndens smärta är tung att bära men Gud klädde Adam och Eva. Ännu finns det en väg till Livets träd, men där står heliga keruber på vakt. Löftet är givet, ormen skall krossas.
Ordet står kvar. Människan har dock allt svårare att ta det till sig. Då minnet av paradisets fullkomlighet bleknar blir det allt svårare att förstå ordets betydelse. Paradiset är borta. Genom ormens list förlorade människan allt det sköna.
En plats där ormen inte finns. Gud lovade ju någonting. En stad, en plats där marken inte sviktar. Ett ställe där svälten och döden inte hotar då skörden slår fel och törnen och tisteln kväver de små plantorna. Den trötta handen håller krampaktigt fast vid plogen. Blicken går mot himlen. Där bakom molnen glimmar något i kvällssolen.
En stad, en stad ovan molnen. Tänk, en gång är jag där. Får jag då åter se Guds ansikte?
Kapitel 2 Löftena kunna ej svika
Synden är grym och där synden tillåts härja är ett människoliv inte mycket värd. Gud gav ändå sin bekräftelse på sin goda vilja även åt Kain: "om du inte gör det som är gott, då lurar synden vid dörren". Kain gick ändå bort från Herrens ansikte och in på svekets och våldets väg. Kain gick bort och byggde en stad. Öster om Eden i landet för de hemlösa byggs den första staden som bär namnet Henok.
Namnet Henok betyder invigd. Kains ättlingar levde borta från Herrens ansikte. Den första staden blev en stad där man levde i otro invigd till synd. Synden och otron hade fått sin stad medan en annan Henok lever i gemenskap med Gud. Denne Henok var en ättling till Set, den son som Eva födde efter att Kain dödat Abel. Henok var en man invigd till ett liv i gemenskap med Gud. Löftet om den kommande heliga staden står kvar.
Henok dör inte utan han tas hem till Gud. Redan tidigt finns det alltså en himmelsk stad. Den rättfärdige Abel blir dess första invånare. Redan här på jorden fick han genom tron vittnesbördet om att han var rättfärdig då Gud tar emot hans offer.
Innan Abel möter döden går röken från ett slaktat lamm upp till Gud. Abel firar gudstjänst i förtröstan på löftet. Det kostade honom livet här på jorden men Gud hade berett något för honom. Gud hade skapat en stad med fasta grundvalar. Han är den himmelska stadens skapare och byggmästare.
Jesus vars blod rann på jorden. Gamla testamentets folk levde i väntan på det renande blodet. Genom tron hade de del av bestänkelseblodet, det blod som inte heller ropar på hämnd. Det finns en annan stad än den stad som syndens man Kain byggde. På Sions berg finns den levande Gudens stad. Där i det himmelska Jerusalem vilar redan själarna av de rättfärdiga som för Jesu skull nått fullkomningen.
Där har de redan idag sin festgemenskap. De är framme. Deras namn är skrivna där i himmelen. Henok får sin boning där utan att smaka döden. Men i tron dör alla de andra forna heliga. De fick inte här nere det som var utlovat. Här skulle det arvet ha blivit förstörd och fördärvat av syndens smitta.
Men i den ljuvliga himmelska staden, boningen hos Gud finns inget som kan hota. Guds löften kan vi alltid lita på och de är eviga. I fjärran ser vi ännu idag likt dessa forna trons kämpar det utlovade. Vi hälsar det och finner frid och glädje i det som är utlovat av Gud. Här på jorden lever vi som gäster och främlingar för syndens och dödens skull.
Genom gåvan från Gud, Guds Helige Ande som genom tron bor i hjärtat kan vi aldrig bli hemstadda i syndens, svekets och våldets stad. "Ej jorden har den ro jag söker, min längtan bort sig ständigt söker, en gäst och främling är jag här, i Salems stad mitt hemvist är, snart är jag där".
Den himmelska staden tar form. Vi behöver inte läsa många kapitel förrän vi börjar finna en profil på dess invånare. Nu vet vi att Abel och Henok är där. Vem blir den tredje?
Kapitel 3 För heliga saliga gäster
När Gud skapade människor gjorde han dem lika Gud. Till man och kvinna skapade han dem. Moseboken räknar upp människor som föds och själv föder söner och döttrar. Därefter dör de. Henok är ett undantag. Han vandrade med Gud och Gud hämtade hem honom. I övrigt växer ondskan men Noa hade funnit nåd inför Herrens ögon. Noa vandrade med Gud likt Henok och Abel tidigare.
Floden kommer och så går hela den gamla världen under. Noas flod blir en förebild av den yttersta domen. Inne i arken blir 8 människor räddade. På den nya jorden är Noa jordbrukare. Slutligen dör den rättfärdige Noa. Bibeln vittnar om att han får gå in i de rättfärdigas eviga boning.
In i den himmelska staden kommer endast de som förklaras rättfärdiga inför Gud. När profeten Hesekiel beskriver rättfärdiga nämner han Noa, Job och Daniel.
Åter ökar ondskan på jorden. Bibeln nämner speciellt en av Hams ättlingar vid namn Nimrod. Namnet betyder "vi gör uppror". Han får stor makt på jorden och han regerar även i Babel. Han bygger också den stora staden Nineve. Än en gång grundskas ondskans stad. Vad har då Gud för planer för att göra slut på ondskan? Hur går det med löftet. I nuvarande Israel, Libanon och Syrien bosätter sig ättlingarna till Noas sonson Kaanan. För det folkets ondska sätter Gud en tidsgräns. Guds klocka tickar och en dag skall ett folk som Gud utvalt tåga in i det landet. Över Kaanan utlyser Noa en förbannelse. Välsignad är däremot Herren, Sems Gud. Herren själv skall utvälja ett folk för sina planer.
Sem blir stamfar för alla Eber. Namnet betyder gå över (floden). Namnet Eber har också gett upphov till benämningen Hebre.
Och människorna säger till varandra: Kom så bygger vi oss en stad och ett torn med spetsen ända upp i himlen. Men den himmelska staden byggs ju av Gud själv. Gud stiger ner och förbistrar deras språk och staden får namnet Babel. Halvfärdig lämnar den. Gång på gång försöker människorna återuppta byggandet i sitt uppror mot Gud. Innan tidens slut görs ett sista försök. Vi ser det idag. Det kommer inte att bli färdigt. Jesus själv kommer för att hämta de sina och upprorsmakarnas byggnadsverk brinner upp i eld. Men från himmelen, från Gud sänker sig den gyllene staden ner på jorden.
Kapitel 4 Mot löfteslandet
I staden Ur i Mesopotamien, den vidaste staden på jorden växer hebreen Abram upp. Han tar sig en hustru vid namn Saraj. Men Saraj var ofruktsam och hade inga barn. Abrams far Tera tar med sig sin familj på en resa till Kaanan. Men Teras planer går om intet. Hans plan lämnas på hälft och han dör i Harran.
"Denna härliga stad den gör mig så glad, för jag hoppas få bo där en gång". Vi vill inte ge upp på halva vägen. Vi riktar blicken upp emot himlen. Hoppet stärks och i fjärran skimrar den gyllene staden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar