I en version av påskpsalmen "från örtagården leder" lyder en vers: "den sköna himla dräkten han köpte åt oss då, åt alla folk och släkten som inför honom stå"
Orden den sköna himla dräkten innehåller ofta även ett vemod och en längtan. Här på jorden är synden med i allt. Den ger åt allt det sköna en främmande gestalt.
Orden innehåller också ett hopp mitt i vemodet. Gud köpte något åt dem som står inför Jesus. Alla vill ändå inte stå inför Jesus i den sköna himla dräkten. Många vill ställa sig där i sina egna brokiga kläder. Kläder som kan vara färggranna, ja innehålla nästan alla regnbågens färger.
Men himla färgen fattas. Den färgen som är så ren, så vit och ljuvlig. Färgen som sprang fram på Golgata och är vitare och så mycket mer heltäckande än de färger en jordisk tygberedare kan göra.
Den sköna himla dräkten, försoningen i Jesu blod. Något som Gud ger då vi ställer oss framför Jesus. Inför Guds ansikte får våra egna kläder sin verkliga färg. Det som man försöker täcka med vackra färger är plötsligt så fult och smutsigt.
I liknelsen som beskriver himmelriket, Guds nåde rike här på jorden berättar Jesus om en man som kommit in utan bröllopskläder. Han var inte iklädd den sköna himla dräkten.
Ett Guds barn kan aldrig försvara synden. Bibeln ger aldrig några löften om att vi kan följa Jesus och ändå leva i något som Bibeln, Guds ord uppenbarar som synd.
Det hjälper inte om än hela världen skulle förhärliga den synden. Olydnad mot Gud, olydnad mot hans ord kan aldrig vara vacker. Vi kan försöka dölja och täcka synden, men i Guds ords ljus uppenbaras dess fula tryne. Och nej, synden är aldrig vacker. Ingen synd är vacker.
Men Guds nåd är så vacker och ljuvlig. Den som får nåden att begråta och bekänna och viljan att göra upp med synden. Han får stå där inför Jesus och bli iklädd den sköna himla dräkten. Iklädd den dräkten får vi nytt mod och ny glädje på himlavägen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar