I många sånger och bibelförklaringar utgår man ifrån att Noa predikade medan han byggde. Noas byggnadsverk i sig var också en predikan.
Avfallet på Noas tid var ofattbart. Bibeln berättar inte så mycket men en del forskare menar att även människans genmassa hade förändrats genom synden och onaturlig umgängelse. Bibeln talar om förvillelse och att våldsverkarna, de fallna eller jättarna levde på jorden.
Hela Noas familj blev räddad undan floden medan Lots blivande svärsöner gick under då de trodde att Lot skämtade. De kunde inte tänka sig att ta avstånd från det syndiga livet i staden. Ett liv i synd var ju det enda normala, det enda tänkbara.
Guds ord som Noa förmedlade bevarade den lilla familjen under den accelererande förvillelsen åren innan floden. Lots svärsöner var däremot inte mottagliga för ordet.
Vi får påminna oss om att det är Jesus själv som lyfter fram Noa och Lot då han beskriver tiden strax före han kommer åter.
Noa gjorde ett hårt arbete med de krafter Gud gav honom. Att bygga en ark är ingen semesterhobby. Lot däremot dröjde. Det verkar som om han var nära att somna in av syndens makt att bedra och av bekvämlighet. Änglarna grep in och tog honom vid handen.
Avfallet och förvillelsen i vår tid tar allt mera skrämmande proportioner. Det här är något som endast de som håller fast vid Guds ord kan se. Världen och de kristna som avfallit tycker att vi lever i en härlig tid.
Tyvärr så tror jag att jag och de flesta kristna idag påminner mera om Lot än om Noa. Vi sätter för mycket tid på det världsliga och har inte krafter, mod och ork att ta ansvar för och undervisa det uppväxande släktet.
Vi har kommit till en tid då allt flera som växt upp i levande bibeltrogna församlingar tror att vi skämtar då vi håller fram Guds ords sanningar.
Kontrasten till vad den avfallna kyrkan och världen lär är så stor idag. Ja den Lutherska kyrkan i Finland går allt mera och allt fräckare emot Guds ord. För att kunna göra så motarbetar man och river medvetet ner förtroendet mot Guds ord.
Inser vi att vi verkligen lever i en oerhört farlig tid. En tid som är likadan som Noas och Lots tid. Tiden att verka håller på att ta slut. Gud vill ändå inte att vi sover. Han vill inte att vi lägger ner de vapen som vi har i striden, nämligen Guds ord och Kristi kärlek.
Gud väntar tåligt tills tiden tar slut. Hur väntar jag på Herren Jesus, den stora dagen då han kommer åter?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar