Om jag förstått det rätt så befann sig Harran invid vägen från Damaskus till Nineve. Där kallar Gud Abram. Herren sade till Abram: Gå ut från ditt land och din släkt och din fars hus. Bege dig till ett land som jag skall visa dig!
Gud visar det goda landet. Ännu idag stannar Gud människor som är på väg till evig förtappelse. Hans röst ljuder: Vänd om, vänd om! Det finns en plats där Gud bor. Det finns en plats där Jesus är. Gud visar vägen och den är hans egen son.
Du skall bli en välsignelse! Gud talar till Abram. Aposteln Paulus som också stoppades av Gud på vägen till Damaskus citerar Guds ord till Abram som en profetia om frälsningen genom Kristus (I dig skall alla jordens släkter bli välsignade). Gud säger också att i Abrahams avkomma skall alla jordens folk bli välsignade.
Här märker vi kontrasten till Babels torn. Kristus är den som samlar folk ur alla folk och stammar till sitt rike, sin stad. Finns då den himmelska staden redan här på jorden?
När Jesus låter Johannes se den nya himlen och den nya jorden, det nya Jerusalem säger han: Det har skett. Jag är A och O, begynnelsen och änden. Åt den som törstar skall jag ge fritt ur källan med livets vatten. "Här en källa rinner, säll den henne finner, ty den källan god är Emmanuels blod".
Visst är vi genom tron redan här på jorden invånare i Guds stad. En gång är vi där med en förhärligad kropp. Då byts tron mot åskådan. Längtan byts mot glädje.
Abram var 75 år då han gav sig iväg som Herren sagt till Honom. Han lämnade Harran och hans brorson Lot gick med honom. Abram var nu på väg, i tro på Guds löften.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar