lördag 29 juni 2019

Jag hoppas du ursäktar

Jag har tänkt på de som tackade nej till den stora måltiden (Lukas 14) och då ur ett personligt perspektiv. Hur många vet egentligen att de sagt nej? En del kanske ännu kallar sig kristna, men i hjärtat har de förnekat Jesus.

Jag hoppas du tar emot min ursäkt. Ha tålamod med mig så skall jag betala. Han gick bedrövad bort för han hade många egodelar. Bibeln nämner många bedrövliga svar på Guds kallelse.

I Hebreerbrevet finns allvarliga ord.  De som en gång har tagit emot ljuset och smakat den himmelska gåvan, fått del av den helige Ande och smakat Guds goda ord och den kommande världens krafter men sedan avfallit dem går det inte att föra till ny omvändelse då de själva korsfäster Guds Son på nytt och hånar honom offentligt. 

Texten varnar för ett avfall som blir slutgiltigt. Hur skall då människan veta om avfallet blir slutgiltigt? Frågan är märklig, men ändå en fråga som människor som kämpar i syndens grepp ställer.

Synden har en makt att bedra och den leder till otro. All synd är försonad men ingen synd är tillåten. Är det då människan i sitt hjärta tillåter synden som hon väljer bort Jesus?

Alla får inte möta en Natan som avslöjar synden. Alla får inte nåden att begråta sin synd och vända om till Jesus.

Kallelsens tema är allvarligt för det finns två olika utgångar för en människa. Den som i sitt hjärta säger nej till Jesus måste en gång möta Guds vrede. Där kan ingen bestå.

Jesus kallar ändå ljuvligt och kärleksfullt.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar