En kort tid innan krigets buller söndrar sommarfriden och tallskogarna på näset splittras och söndras beskriver Havas hur vindens orgel spelar i furors pelarsal.
Han diktar om ljuset på himlen, om hur sådden blir välsignad och bär fram till mogen skörd. I sin nåd ger Gud så goda gåvor. Gåvor vi inte förtjänat. I sången anar vi ändå kontraster.
Havas skriver: "Ditt folk är stoft på jorden, din dag oss bränner här, där hemma inga stormar, ej heller vinter är".
"Där finns ej någon dimma som skymmer Kristus mer". Här på jorden skymmer synden Kristus. Även människans ungdomsvår vill den söndra och förstöra. Det märker vi även i artiklar i dagens tidning.
Synden och det främmande vill man idag förhärliga. Av lögner vill man göra sanning. Men det är en falsk sanning som inte håller. Jesus däremot står för sanningen. I den sanningen finns liv och upprättelse.
Även i det söndriga och sargade och till de söndrade och sargade kommer han med ljus och tröst via sitt ord och sin Ande. Världen och människans fördärvade egoistiska vilja vill däremot skymma Kristus.
I Guds rike klingar andra toner. Där vill man sjunga om Jesus. Där torkas tåren och där finns en nåd som läker och bär. Gud är god, men den onde är en lögnare och mördare. Sanning finns inte i honom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar