Bibeln berättar inte i detalj hur människan blev bortdriven
eller bortskickad från Edens lustgård. Men om vi i Anden låter tanken ila ser
vi en sorgsen Adam och en sorgsen Eva som utifrån betraktar Paradiset. De ser
väldiga änglar med dragna svärd som vaktar Paradisets stängda port. Kanske de
även ser en glimt av Livets härliga träd där bakom. Trädet glänser så ljuvligt i
kvällssolen.
De gråter för de vet att de bär på syndens smitta och vägen
tillbaka är stängd för dem. Svärden som glänser i solen vittnar om det. Men de
kan ändå trösta sig med hoppet, de tröstens ord som Gud gav dem. Någon som inte
är född av en mans vilja skall krossa ormens huvud. Syndens makt, syndens
smitta skall tas bort. Någon skall göra allting nytt.
Men åren går och sorger möter dem. Sonen Abels blod ropar
från marken. Mördaren Kain, den som Eva trodde att var den utlovade eller
Herrens man vandrar rotlös och hemlös bort. Han vandrar bort från Herrens
ansikte för att bosätta sig i ett annat land, i ett annat rike, i landet Nod
öster om Eden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar