Kapitel 10 Den sista kallelsen
Jesus gick en dag in för att äta hos en av de ledande fariséerna. Vid slutet av den måltiden berättar han liknelsen om den stora måltiden.
En av gästerna hade sagt till Jesus: "Salig är den som får äta vid måltiden i Guds rike!" Jesus vänder sig till mannen och berättar då liknelsen om den stora måltiden för honom.
Till den festmåltiden blev många bjudna. Värden förberedde festen och då allt är klart och festen kan börja sänds tjänaren ut för att meddela de inbjudna: Kom, nu är allt färdigt!
Vad får då tjänaren höra? Endast ursäkter! Ingen har tid att komma på den stora festen! Hindren består av åkerköp, inhandlande av oxar och giftermål.
Tjänaren måste meddela värden hur de inbjudna gästerna förolämpat honom och nu tackat nej till den stora måltiden.
Husets herre blev vred. Vi förstår att värden i liknelsen är en bild av Gud. Den människa som tackar nej till frälsningen i Jesus Kristus drabbas till slut av Guds vrede.
I liknelsen säger värden att ingen av dem som var bjudna skall smaka min måltid. Allt var berett, maten var färdig. Även bröllops kläderna som värden själv står för var klara. Men något annat hade blivit viktigare än den stora måltiden.
Finns det hos mig något som är viktigare än kallelsen till Lammets bröllopsmåltid i himmelen? Har jag så fäst mig vid någon av Guds gåvor, arbete, välfärd, semester och allt han gett mig så att det börjar bli viktigare än kallelsen till den himmelska staden?
Här nämner Jesus även ett nyss firat jordiskt bröllop som för en bjuden blev en orsak, eller ett svepskäl till att tacka nej till Lammets bröllop.
För dessa tre tog kallelsetiden slut. De kom aldrig in i den himmelska staden. De fick aldrig sitta till bords med Abraham, Isak och Jakob vid den himmelska festen.
Kallelsen går till andra och festsalen blir full. Lammets bröllop börjar. Salig är den som får sitta till bords vid måltiden i Guds rike.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar