Under helgen talades det om en sång som sjöngs av de unga efter det första pingstmötet i Bosund för 100 år sedan. Sången har nummer 302 i Sions sånger. "Okänd författare" står det.
Författaren bar på en längtan att en gång få gå in i Sions sköna stad. Han tänkte ofta på den dagen. Sångförfattaren gladdes över att han fick känna att Jesus ännu bodde i hjärtat.
Författaren kunde ej se sin jordiska morgondag. Han var beredd att bära det kors som troende får bära här på jorden. Han såg fram mot den himmelska kronan.
Såvida författaren fick nåd att hålla fast vid Jesus och kämpa "trons goda kamp" befinner sig hans själ sig nu i den himmelska staden. Själen är hemma där det inte hörs suckan, på en plats där det inte fälls tårar.
Då Sions sköna stad, det nya Jerusalem sänker sig ner över jorden blir författaren iklädd en ny förhärligad odödlig kropp. Det som en gång var endast tanke har gått i fullbordan. Där i evigheten bär han sitt nya namn. Det var ju skrivet i livets bok.
Tänk att tankar en dag går i fullbordan. Tankar förankrade vid Jesus är ett hopp som inte kan fläckas, vissna eller förstöras.
"Jag tänkt mång gång då äntligt slut är striden", himmelska tankar som bär själen hem till Gud.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar