Visheten kallar till bot

I Ordspråksbokens första kapitel finner vi ett mäktigt och kallande Guds ord:

"Visheten ropar högt på gatan, på torgen låter hon sin röst höras.

I gathörnens buller predikar hon, där portarna i staden slås upp talar hon sina ord: "Hur länge skall ni oförståndiga älska oförstånd, ni smädare njuta av att smäda och ni dårar hata kunskap?

Vänd er till mig när jag varnar er. Se, jag skall låta min Ande flöda över er, jag skall låta er lära känna mina ord.

Ni vägrade lyssna när jag ropade och ingen brydde sig om att jag räckte ut min hand, ni förkastade alla mina råd och ville ej veta av mina varningar.

Därför skall också jag le när olycka drabbar er, och håna er när förskräckelse kommer över er, när förskräckelse kommer som ett oväder och olycka närmar sig som en storm, när nöd och ångest drabbar er.

Då skall de ropa till mig utan att få svar, de skall söka mig utan att finna mig. Eftersom de hatade kunskap och inte ville frukta Herren, eftersom de inte ville veta av mitt råd och föraktade alla mina varningar, därför skall de äta sina gärningars frukt och mättas av sina onda planer.

Ty de oförståndigas avfällighet skall döda dem och dårarnas sorglöshet förgöra dem.

Men den som hör mig skall bo i trygghet utan att behöva frukta något ont."

Vi finner ett tveeggat Guds ord som visar hur synden och acceptans av synd och orätt förleder. Dårarnas sorglöshet förgöra dem predikar Visheten.

Men den som hör Vishetens röst får bo i trygghet..