"Och så som Mose upphöjde ormen i öknen måste Människosonen bli upphöjd, för att var och en som tror på honom ska ha evigt liv. Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv.
Gud har inte sänt sin Son till världen för att döma världen, utan för att världen ska bli frälst genom honom. Den som tror på honom blir inte dömd. Men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn."
Det är inte bara Jyrki som inte vill att vi skall tala så mycket om Jesus. Igår fick jag ett samtal av en kvinna. Jag tror inte att jag någon gång talat med en kvinna som svurit så mycket och så kraftigt. Hon använde varje gång djävulens fulaste namn som börjar med "S".
Det blev som kraftiga bombnedslag med jämna mellanrum. Hon var inte arg på mig, men jag tänker att hon på något vis hade ett behov att visa sin styrka och sitt mod.
Jag förstår inte hur en människa kan tro att den onde ger kraft. Men vi vet ju att djävulen slaktar, ljuger, stjäl och slutligen dödar.
Nu som då möter jag människor som har ett sjukligt behov av att svära. Jag vet inte om de alltid svär lika kraftigt.
Men jag tror inte att en människa som av hjärtat lärt känna Jesus kan använda svordomar.
Hur möter då Jesus en människa som ständigt vill gömma sig bakom den ondes namn? Jesus har ju besegrat honom. Hans huvud är sönderkrossat.
Jag tänker på kvinnan som inte var någon obildad person, utan statstjänsteman. Varför söker hon styrka i den ondes namn. Nog kunde jag ha sagt att vi kanske lämnar bort svordomarna. Jag vet inte hur hon skulle ha reagerat.
På hennes mors gravsten finns det ett kors. Jag känner hennes far och vet att hon vuxit upp i en by där väckelsen är kraftig. Jag påpekade inte för henne att hon kunde lämna bort svordomarna. Men jag bad stilla.
Hon ringde sedan en andra gång och då kom inga svordomar. Vi får be om kraft att kunna bemöta människor med värme. Jesus kan och vill ge oss kraft därtill.
Han kom till världen för att befria människorna från dödsdomen, det straff som på grund av syndafallet vilar över oss alla. Människosonen, sann Gud och sann människa är den enda som kan befria från domen.
Han tog all synd på sig, all otro, alla svordomar, all okärlek och bar dem till korsets stam. Johannes vittnar om hur den som inte tror är dömd. Det är inte lätt att leva med otrons dom över sig.
Jag får fortsätta att be för kvinnan som svär så mycket och för de människor som hon svor över. Den onde har förblindat deras hjärtan och sinnen så att de endast strider sinsemellan. Endast Jesus kan ge dem frid.
När den uppståndne Människosonen uppenbarar sig kommer han med frid. "Frid lämnar jag åt er. Min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger. Låt inte era hjärtan oroas och tappa inte modet."
Gud är god. I Jesus Kristus möter vi hans nåd, barmhärtighet, godhet och kärlek. I Jesu namn förkunnas frälsning. I Jesu namn blir människan fri från vanmakt, från synd och skam. I Jesu namn blir hon också fri från den ondes makt.
Tänk att vi som syndiga och svaga människor får vittna om Jesus. Han som gjorde allt vad vi borde, men inte förmår då synden bor i oss. Men Jesus är starkare än synden. Han har burit den och utplånat dess makt och kraft att fördöma hans vänner.
"Vilken vän vi har i Jesus".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar