När Jesus förklarar liknelsen om såningsmannen (Lukas 8) säger han: "Säden är Guds ord. De vid vägen är de som har hört ordet, men sedan kommer djävulen och tar bort det ur deras hjärtan, så att de inte kan tro och bli frälsta.
De på stenig mark är de som tar emot ordet med glädje när de har hört det. Men de har ingen rot. De tror bara till en tid, och i frestelsens stund kommer de på fall.
Det som föll bland tistlar är de som har hört ordet men som mer och mer kvävs av bekymmer, rikedom och njutningslystnad och aldrig bär mogen frukt.
Men det som föll i god jord är de som har hört ordet och behåller det i ett uppriktigt och gott hjärta och bär frukt och är uthålliga."
Vi förstår att den onde rasar mot ordet. För när ordet får gå in i hjärtat och förbli där leder det till frälsning.
Jag tänker på evangelisten som predikade utanför Stockman igår. Då han predikade Guds ord så hade och har det eviga följder.
När ordet får gro och växa hjälper det människan även i frestelsens stund. När ordet får växa under den Helige Andes omvårdnad påminner det om Herren Jesus mitt bland bekymmer. Det påminner att rikedomen är förgänglig. Det visar att den här världens njutningar inte kan mätta själen.
Och när anskriet sedan ljuder att brudgummen är här ger det förtröstan och glädje. Då börjar den eviga glädjen som ordet vittnar om. Ordet har lett människan tryggt genom livet fram till Ordets Herre..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar