"Men du, Betlehem Efrata, som är så liten bland Juda tusenden, från dig skall det åt mig komma en som skall härska i Israel. Hans ursprung är före tiden, från evighetens dagar." (Mika 5)
Jag funderade förra veckan över tidens begränsningar. Vi ser endast det som är för ögonen. Men Gud står över tiden. Han är i Evigheten, men här nere råder hans väldiga armar.
Gudsmannen Mose skriver:
"Ingen är som Jesuruns Gud,
han som far fram på himlen
till din hjälp,
på skyarna i sitt majestät.
En tillflykt är han, urtidens Gud,
och här nere råder
hans eviga armar.
Han skall jaga fienderna
framför dig,
och säga: Förgör dem!
Så skall Israel bo i trygghet,
Jakobs källa lämnas ifred
i ett land med säd och vin,
under en himmel
som dryper av dagg."
Gud blev människa i Jesus Kristus. Han kom hit för att dö, men han gjorde döden om intet då han uppstod på den tredje dagen.
I Jesus har vi ett orubbligt hopp. Det håller i den här tidens stormar. Vi ber:
Gud du som ser mera än vad vi ser. Hjälp du oss att fästa blicken rätt. Hjälp oss att fästa den vid Jesus. Lär du också oss att använda tiden rätt.
Tack för att vi får sätta våra små skakande händer i din hand. Herre gör oss inte modlösa eller lamslagna.
Öppna våra ögon för att se din vilja i den tid som nu är..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar