Glädje i Advent

Jag läste Lukas 21 redan igår och på nytt nu idag. Det är ett allvarligt och ganska tungt kapitel. På något sätt är ordet lik november mörkret. Men där finns ändå uppmaningen till glädje. "så räta på er och lyft era huvuden, för er befrielse närmar sig."

Jesus säger också: "Genom att stå fasta ska ni vinna era själar."

Vad finns bakom dessa ord? Igår kväll tände jag ett ljus där veken hade vikit sig och fastnat i stearinet. Efter en kort räddningsoperation brann ljuset klart.

I pigrimspsalmen 121 läser vi:

"Jag lyfter mina ögon till bergen. Varifrån kommer min hjälp? Min hjälp kommer från Herren, som har gjort himmel och jord. Inte låter han din fot vackla, inte slumrar han som bevarar dig. Nej, han som bevarar Israel, han slumrar inte, han sover inte."

Det finns en glädje även i det mollbetonade. En kravlös glädje och förtröstan på Herren. I sång 307, översatt av Elis Sjövall sjunger vi:

"Jesus, kom att ditt barn välsigna som kämpar i världen sin strid! Räck mig handen och kom du mig nära."

Veken som åter brinner. Ljuset som lyser i mörkret. Hjälpen som kommer från Herren. Handen som är nära. Himmelsk glädje i advent, mitt i mörker och kyla.

Israels Gud lever. I Herren finns det frid, hopp och glädje..