Syndanöd, Ignatiansk vägledning

Jag läser att i Vegas morgonandakter talar man inte mera om syndanöd. Ingen lär riktigt veta vad det är numera. Jag tycker att det är märkligt att man måste avskriva ett så enkelt och tydligt ord. Synd och nöd. Nöd över synden. Vi vet ju att synden alltid har en plats. Tynger den oss eller vilar den på Jesus.

Men många andra svåra ord kan man nog lära sig. Jag stötte på ett märkligt ord "ignatiansk vägledning". Det lär påminna om mindfulness men Jesus är med säger man.

I beskrivningen läser jag: "I Ignatius andliga övningar strävar man efter att bli medveten om Guds närvaro. Man riktar sin uppmärksamhet inåt för att finna Gud."

Jag trodde att man finner Gud i hans ord. Så lär också Guds ord. I den i synd fallna människans inre finner vi inte mycket gott.

Ignatius Loyola var en jesuitpräst och mystiker. Jag tror nog att Luther skulle gråta om han skulle veta var många idag söker tröst och vägledning. Luther hade syndanöd, men för honom förklarades trons rättfärdighet, Kristi rättfärdighet.

Tack gode Gud för morgonstjärnan. Tack för Jesus Kristus och den enkla och klara himlavägen..

(Johannes som framträder i boken Stengrunden. Han hade syndanöd men fick möta skriftens Jesus och fick frid för sin själ. En frid som världen inte kan ge.)