Tiden och bortom tiden

Vinden skakar våningshuset där jag sitter. Det är Guds vind tänker jag. Regnet piskar rutan..

Igår kväll fick jag höra läsning ur C.S. Lewis andaktsbok "365 dagar med Lewis". Han skriver att Gud är så gott som säkert inte i tiden. Hans liv består inte av ögonblick som följer varandra.

Så långt Lewis. Gud har skapat tiden. Men Gud är inte beroende av tiden för han är en Evig Gud.

Men jag inser att Gud använder tiden, den tid som för oss är nådatid. Av någon märklig anledning väckte telefonens alarm mig i morse. Jag hade nog inget minne av att jag hade ställt in alarmet på 6.00. Men telefonens alarm väckte mig och jag har haft en lång morgon här i Åbo.

Överskriften för Lewis betraktelse för den 8. november är " Tiden och bortom tiden." Själv har författaren gått ur tiden. Hans återlösta själ får nu vänta på Kristi återkomst och de dödas uppståndelse.

Men han väntar på den bortom tiden. Där var ögonblick inte följer på ögonblick. Medan jag suttit och läst och skrivit i tre timmar har Lewis tillbringt "Den tiden av Evighet" hos Gud"

Jag inser att ingenting som sker hos Gud behöver skrämma oss. Det är gott att vara hos Gud och bortom tiden.

Men tänk att Gud i Jesus beredde sig en kropp som var lagd under tiden. Och Jesus är den förste som bär en Uppståndelsekropp.

Nu inser jag att profeten Daniel fick se in i detta. Och Lewis anade något och min tro på Gud blir styrkt av hans livgivande ord.

"Gud sade: "Varde på himlavalvet ljus som skiljer dagen från natten!" De skall vara tecken som utmärker särskilda tider, dagar och år, och de skall vara ljus på himlavalvet som lyser över jorden." Och det skedde så.