"Han har utvalt oss i honom före världens skapelse till att vara heliga och fläckfria inför honom. I kärlek har han förutbestämt oss till barnaskap hos honom genom Jesus Kristus, efter sin goda viljas beslut." (Efesierbrevet 1)
Det är en glädje att få börja dagen med att läsa apostelns ord. Paulus vittnar om att vi är utvalda i Kristus Jesus. Genom tron på Jesus upptas vi som Guds barn. Guds barn är heliga och fläckfria i Guds ögon för Jesu skull.
Här nere känner vi oss inte heliga och fläckfria då synden ännu bor i oss. Men vi vet att Guds ord inte ljuger och att Paulus talar Guds ord.
Här om dagen hörde jag en vacker melodi. Jag kände igen sången först då jag hörde orden. "Herre, så svag och syndig måste jag vandra här, längtande efter målet, vet att du stöder, bär. Här blir jag inte bättre, i detta syndens land, ändå jag får förtröstad fortsätta vid din hand."
Fastän vi är Guds utvalda barn och tror på Jesus bor synden ännu i oss i den gamla delen. Det är som sångaren skriver. Den delen blir inte bättre. Men som Guds barn genom tron på Jesus får vi vandra i förlåtelsen. Synden byts mot nåd.
Ett Guds barn kan inte sluta fred med synden, den egna synden. Eller skulle vi vilja göra det? Ja den dragningen och lockelsen att acceptera synden finns nog också. Men Guds ord avslöjar det som fel, som en felaktig väg.
För länge sedan då vi bodde i Helsingfors deltog vi någon gång i gudstjänsten i Paavalin kirkko. Nu på söndagen sände YLE tv- gudstjänsten därifrån.
Det var en märklig tillställning som började med smickrande ord och slutade med en sambakarneval genom kyrkan. Någon kallade det för ett spektakel. Kanske man kan tala om en styggelse. Liturgen var bestört över kritiken, medan någon var glad över att bönen om syndernas förlåtelse tonats ner.
Vi behöver inte peka finger och ingen kan heller slå sig för bröstet, för synden bor i oss alla. Men vi får väl nog konstatera att det knappast var en gudstjänst i enlighet med Guds vilja. Jag tror nog att det var ett medvetet val att bryta mot kristna normer om hur en gudstjänst kan formas och firas.
Bibelns berättelser och kyrkohistorien vittnar om tider av avfall då man upphöjer synd och tar in främmande seder. Stefanus vittnar därom i sitt avskedstal: "Bar ni väl fram åt mig slaktoffer och andra offer under de fyrtio åren i öknen, ni av Israels hus? Nej, ni bar med er Moloks tält och guden Romfas stjärna, de bilder som ni hade gjort för att tillbe. Men jag skall föra er bortom Babylon."
Vi lever i en tid av avfall och får nog be om väckelse. Olika väckelser har alltid haft sin början i syndanöd. Människor har kommit till insikt om sin egen synd. Man har fått nåden att bekänna och begråta sina synder och fått komma till Guds barns härliga frihet. Gud har förnyat sin kyrka genom sitt eget ord, som den Helige Ande levandegjort.
Paulus skriver ännu i Efesierbrevets första kapitel. " I honom är vi friköpta genom hans blod och har förlåtelse för våra synder på grund av den rika nåd som han har låtit flöda över oss, med all vishet och insikt.
Han har låtit oss få veta sin viljas hemlighet, enligt det beslut som han hade fattat i Kristus, den plan som skulle genomföras när tiden var fullbordad: att i Kristus sammanfatta allt i himlen och på jorden.
I honom har vi också fått vårt arv, förutbestämda till det av honom som utför allt efter sin vilja och sitt beslut, för att vi som har vårt hopp i Kristus skall prisa hans härlighet och ära.
I honom har också ni, sedan ni hört det sanna budskapet, evangeliet om er frälsning, ja, i honom har också ni, sedan ni kommit till tro, tagit emot den utlovade helige Ande som ett sigill. Anden är en handpenning på vårt arv, att hans eget folk skall förlossas, för att hans härlighet skall prisas."
Må Gud ge oss nåden att vi som enskilda och församling inte bedrövar den Helige Ande..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar