Orden om Jesus

På fredagen fick jag tidningen Sändebudet i min postlåda. Magnus berättar där om en predikan han hörde i Kenya, i den Lutherska kyrkan. Han konstaterade att där sades ingenting om Jesus.

Jag tänkte på det igårkväll när jag satt i bönhuset och gång på gång fick höra om Jesus. Vi har orsak att vara tacksamma. Nog är det ljuvligt. Nog är det välsignat. 

I sången sjunger vi: " Låt mig få höra om Jesus, skriv i mitt hjärta vart ord, sjung för mig sången så dyrbar, skönaste sång på vår jord."

Nu vet jag inte vad som skett i Kenya och vad som sker där. Men jag vet att missionärerna vittnade om Jesus. Varför talar man då inte om honom i kyrkan?

I en annan tidning som också kom i postlådan i fredags skrev man om församlingsbyggen. I Norge och delvis också i Danmark blir de gamla bönehusgemenskaperna kyrkor.

På nätet råkade jag också läsa om kyrkobygget inom pingstväckelsen från början av 90-talet. 

Och i Kyrkpressen läste jag också om att biskop Leppänen varnade för att man talar på ett hemvant sätt om Gud. Piken gick till väckelserörelserna som borde förstå att de endast utgör 3-6 procent av kyrkan.

När jag kom till bönhuset igår sjöng man om hemmet. "Om hemmet en sång jag vill sjunga". Och predikanten talade om Jesus som vill gästa i vårt hem.

Det hemvana sättet att tala om Gud är nog att vittna om Jesus såsom apostlarna talade. Må den rösten få ljuda ännu då Jesus kommer..

För ordet om Jesus det för människor hem till Gud. Därför behöver vi låta människorna få höra om Jesus.

Den blinde Fanny Crosby kunde inte se den här världens skönhet, men hon såg något så mycket skönare. Hon såg Jesus:

"Låt mig få höra om korset, kvalen och smärtan han led! Visa mig graven i berget där man hans kropp lade ned! O, vilket under av kärlek: Det var för mig som han dog, det var för mig som han uppstod! Herre, min Gud, det är nog."

Så länge vi får höra om Jesus är det gott. Orden om Jesus för oss hem till Gud.