Slutet är nära

"Slutet på allting är nära. Var därför förståndiga och nyktra, så att ni kan be. Framför allt skall ni älska varandra innerligt, ty kärleken överskyler många synder." (1. Petrusbrevet 4)

Ledd av den Helige Ande skriver Herrens apostel om hur Guds barn behöver ta vara på den tid som Gud ger. 

Petrus första brev antas vara skrivet i Rom i början av 60-talet. Aposteln dog troligen under Neros förföljelser i samma stad år 64.

Petrus var på väg hem till sin Frälsare och en Jesu vän är angelägen om att bereda sig inför ett sådant möte. I det andra brevet märker vi att det är Jesus själv som bereder sin tjänare för uppbrottet. " Var därför desto ivrigare, bröder, att befästa er kallelse och utkorelse. Gör ni det ska ni aldrig någonsin falla, för ni får en fri och öppen ingång till vår Herre och Frälsare Jesu Kristi eviga rike.

Därför tänker jag ständigt påminna er om detta, trots att ni redan vet det och är befästa i den sanning som ni har. Jag ser det som min plikt att väcka er med mina påminnelser så länge jag är kvar i detta tält, för jag vet att jag snart ska lägga av mig mitt tält. Det har vår Herre Jesus Kristus visat mig. Men jag vill göra vad jag kan för att ni också efter min bortgång alltid ska minnas detta."

Vi vet inte vilka mänsklig kamp och vilka känslor Petrus hade, men hans blick vilade på Jesus. Då slutet är nära är glädjen den "att nåden räcker, att Kristi blod min synd, min skuld betäcker."

Aposteln lyfter fram bönen och kärleken till bröderna och systrarna. Han sysslar inte med fruktlösa spekulationer och ältanden. Han lever sitt liv som en Jesu lärjunge. Jag tror att han i Anden gläds över att få möta sin frälsare.

Det eviga livet har börjat och den som tror på Jesus skall leva om han än dör. Världsläget idag är mänskligt sett osäkrare än någonsin. På tronen i himlen sitter Jesus. Han som lovat att vara med de sina alla dagar intill tidens slut.

När Jesus är med så är det gott..

(Den bevakade porten till Tempelberget i Jerusalem.)