"Så hjälper också Anden oss i vår svaghet. Ty vi vet inte vad vi bör be om, men Anden själv ber för oss med suckar utan ord, och han som utforskar hjärtan vet vad Anden menar, eftersom Anden ber för de heliga så som Gud vill." (Romarbrevet 8)
Aposteln Paulus skriver om Guds Ande, den Helige Ande att han ber för de heliga såsom Gud vill. Igår kväll funderade jag något över den Helige Ande och hur han kan vika bort från en människa. Vad innebär Guds vrede?
Jag fick konstatera att Guds Ande inte blir vred, men hans röst kan tystna i en människa.
En vän formulerade det ungefär så här: " Guds vrede uppenbaras från himlen över all synd och ogudaktighet. Det hör till Guds helighets väsen. Vreden vilar över otron och otrons barn. Den som inte tror är redan dömd. I nåden finns ingen vrede. Anden vill dra alla människor till Kristus, till nåden. Domen är överlämnad till Sonen, Lammets vrede kommer över dem som förkastat nåden i Kristus.
Inför domsöndagens tema hamnar vi att fundera över välsignelse och förbannelse, evigt liv och den eviga döden.
Som Guds folk vill vi kalla till nåden. Vi vill visa på frälsningen, var den finns och lyfta fram Guds löfte om att den finns idag.
Sedan igår på dagen har vi kunnat ta del av ensamseglaren Kalevis kamp mitt i havets vågor. Nu har den första båten nått fram till seglaren som ligger på en räddningsflotte. Om Gud så vill får han snart lämna flotten och ta sig ombord på båten som kommit honom till undsättning.
En hand sträcks ut. Stackaren i sjönöd dras in i tryggheten. Jag kan inte undgå att tänka att så här gör också Gud. Kristus Jesus, räddningen sänds till oss, ja till jordens yttersta gränser.
Ordet når oss. Handen sträcks ut. Vi griper tag i räddningen och prisar Gud för hans frälsning..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar