Min livsbok

"Och böcker öppnades, och ännu en bok öppnades, livets bok." (Uppenbarelseboken 20) 

Och konung David skriver i psaltarpsalmen 56: "Du håller räkning på mina flyktdagar. Samla mina tårar i din skål, de står ju i din bok."

Vidare läser vi i Psaltaren 139:16: "Dina ögon såg mig när jag ännu var ett outvecklat foster. Alla mina dagar blev skrivna i din bok, de var bestämda innan någon av dem hade kommit"

Igår kväll hörde vi i predikan att varje människa har en livsbok eller en levnadsbok. Där är hela vårt liv upptecknat. Där finns alla gärningar. Bibeln antyder nog att det är så. I sin syn fick Johannes se hur böckerna öppnades.

Vi förstår att för Gud kan vi inte gömma något. Han vet allt. Han vet det som vi vill att ingen skulle veta. Skrämmer det oss? Visst kan det göra det, men tillika frigör det också. Vi inser att vi har ingen möjlighet att själva förtjäna himmel och salighet. Vår enda möjlighet är den andra boken som öppnades, livets bok. 

De vars namn var skrivna i livets bok frikändes vid domen. De fick höra de ljuvliga orden: Kom ni min Faders välsignade..

Det var ljuvligt att få ta del av Guds ord igår kväll. Gud öppnade Ordet för den åldrige predikanten och allt blev så klart. Himlavägen Herren Jesus målades för våra ögon.

Johannes som fick se domen skriver: "Om någon inte fanns skriven i livets bok kastades han i eldsjön."

Jesus uppmanar oss att glädjas över att vårt namn är skrivet i livets bok. "Men gläd er inte så mycket över att andarna lyder er, som över att era namn är skrivna i himlen." (Lukas 10)

Vi förstår att livets bok, den himmelska boken är förvarad i himlen. Den kan inte förstöras. Den boken kan inte brännas eller utplånas. Och vid domen öppnas den.

När jag skulle rösta igår så menade funktionären inte hitta mitt namn. Hon fick söka rätt länge i sin lista. Med Jesus är det annorlunda. Han känner de sina. Han vet nu vilka namn som är skrivna i den himmelska boken.

Vem kan då stryka ut namnet i livets bok? Vi minns hur Petrus tre gånger försökte. Han intygade att han inte vill ha något att göra med Jesus. Men vi minns hur Jesus sökte upp Petrus. Vi minns hur förhållandet upprättades.

Jag tror att det är Jesus som kan stryka ut namnet. Han är ju också den som med sin död och uppståndelse skrev in varje människas namn. Han försonade ju hela världens synder.

Jag vet inte när och hur Jesus tar bort en människas namn ur boken. Men jag vet vad Paulus också visste. Aposteln skriver: "Ty Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Han tillräknade inte människorna deras överträdelser, och han har anförtrott åt oss försoningens ord. Vi är alltså sändebud för Kristus. Det är Gud som förmanar genom oss. Vi ber å Kristi vägnar: låt försona er med Gud."

När vi hör evangeliets ord får vi i tro ta det till oss. Vi får glädjas över att namnet är skrivet i himmelen, i livets bok. Aposteln fortsätter:

"Den som inte visste av synd, honom har Gud i vårt ställe gjort till synd, för att vi i honom skulle stå rättfärdiga inför Gud."

Ja rubriken var var min livsbok. Den är inte så vacker. Men vi fäster blicken på Jesus och gläds över frälsningen och namnet i livets bok.

Tack gode Gud!