Inom ett år har Herren kallat hem två kära bröder från norr. Bröderna predikade mycket här i nejden i min ungdomstid. De hade något olika gåvor men samma fokus på Herren Jesus.
De upphöjde inte sig själva utan ville fästa åhörarnas blick på Jesus. Nu är bröderna borta och det känns tomt.
Men Jesus han sitter kvar på tronen hos Gud. I den predikan jag lyssnade till igår var predikotexten från profeten Jesajas bok. Där talade Gud ljuvligt till Jerusalem. Han förkunnade att dess vedermöda är slut, att dess missgärning är försonad.
Profeten lyfter också fram människans förgänglighet då han säger:
"Hör någon säger: "Predika!" Och en annan svarar: "Vad skall jag predika?"
"Allt kött är gräs och all dess härlighet är som blomster på marken. Gräs torkar, blomster vissnar, när Herrens Ande blåser på det.
Ja, folket är gräs! Gräs torkar bort, blomster vissnar, men vår Guds ord förblir i evighet."
Bröderna är borta. Ordet står kvar i evighet. Ordet som leder hem och kallar till gemenskap med Gud. Det ljuvliga ordet om Herren Jesus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar