Tidningen ÖT lyfter fram frivillig barnlöshet. En kvinna lyfter fram hur hon idag skulle ha valt bort föräldraskapet om hon fick välja på nytt. Nya ideologier tar över i den gudsfrånvända världen. När människan förnekar sin skapare, den himmelske Fadern blir hon rotlös och flyktig.
Vi har också kunnat läsa om hur statliga Yle har gjort turné i skolor och spridit okristlig propaganda.
I profeten Jesajas 49. kapitel läser vi: "Kan en mor glömma sitt lilla barn, att förbarma sig över sin livsfrukt? Och även om hon skulle glömma, så glömmer jag inte dig. Se, jag har skrivit dig på mina händer."
Gud överger inte sina barn. Han har skrivit eller ristat dem på sina händer. Spikhålen finns ännu kvar.
Häromdagen berättade någon om hur apor endast kan lära sig känna igen 150 ansikten. Det hänvisades sedan till evolutionen att människan har ungefär samma begränsning.
Nog är den värld som förnekar sin skapare dyster. Allting beror på slumpen. Ät, drick och var glad, för någon gång måste du dö. Efter döden finns inget liv. På sin höjd förenas stoftet med moder jord.
Djävulen är en grym Fader. Han fostrar sina barn och efterföljare på ett grymt sätt. Han förför, förleder, slaktar och dödar.
Jesaja skriver i det 49 kapitlet om hur Herren inte har glömt Sion. Han har inte glömt sitt folk om än de övergivit honom:
"Kungar ska vara dina barns vårdare och furstinnor dina ammor. De ska falla ner för dig med ansiktet mot jorden och slicka stoftet vid dina fötter. Och du ska inse att jag är Herren, och att de som hoppas på mig inte kommer på skam."
När djävulen driver sina följare till meningslöshet, modlöshet och undergång får Guds folk ta till sig den kärleksfulle Faderns löften:
"Kan man ta bytet från den starke eller rycka fångarna från tyrannen? Ja, så säger Herren: Den starkes fångar ska tas ifrån honom, bytet ryckas från tyrannen. Jag ska själv strida mot dina motståndare, jag ska själv rädda dina barn."
Profeten Sakarja vittnar i kapitel 8: "Så säger Herren Sebaot: Fatta mod, ni som i dessa dagar hör dessa ord från profeterna som talade när grunden lades till Herren Sebaots hus, templet som skulle byggas.
Före den tiden fick varken människor eller djur lön för sin strävan. Ingen hade ro för sina fiender, vare sig han gick ut eller in, för jag vände alla människor mot varandra.
Men nu är jag inte längre som i forna dagar mot dem som är kvar av detta folk, säger Herren Sebaot, för nu ska det sås i frid.
Vinstocken ska ge sin frukt, jorden sin gröda och himlen sin dagg. Jag ska låta dem som är kvar av detta folk få ärva allt detta.
Och liksom ni, både Juda hus och Israels hus, har varit en förbannelse bland hednafolken, så ska ni nu när jag frälst er bli en välsignelse.
Var inte rädda, fatta mod!
Så säger Herren Sebaot: Liksom jag beslöt att sända olycka över er när era fäder väckte min vrede, säger Herren Sebaot, och jag då inte ångrade det, så har jag i denna tid åter beslutat att göra gott mot Jerusalem och Juda hus. Var inte rädda!
Men detta är vad ni ska göra: Tala sanning med varandra, döm rätta domar i era portar, domar som ger frid.
Tänk inte ut ont mot varandra i era hjärtan och ha inte kärlek till falska eder, för allt sådant hatar jag, säger Herren."
Guds barn har en framtidsdag som är ljus och lång. Herren själv skall stiga ner och hämta sitt folk när den tiden är inne.
Framtill den dagen får vi förtrösta på Honom. Han har skrivit oss på sina händer och namnen i livets bok som Jesus bevarar..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar