I första Samuelsbokens andra kapitel finner vi "Hannas lovsång". Den bön hon bad efter att den unge Samuel hade flyttat in i templet där han tjänstgjorde under prästen Eli.
Samuel återger sin mors bön och lovsång: "Hanna bad och sade: ”Mitt hjärta fröjdar sig i Herren, mitt horn är upphöjt genom Herren.
Min mun är vidöppen mot mina fiender, för jag gläder mig i din frälsning. Ingen är helig som Herren, för ingen finns utom dig. Ingen klippa är som vår Gud.
Tala inte så högmodigt, låt inte fräcka ord komma från er mun, för Herren är en Gud som vet allt, och hos honom vägs gärningarna.
Hjältarnas bågar är brutna, men de stapplande rustar sig med kraft. De mätta måste tjäna för bröd, men de hungriga hungrar inte mer. Den ofruktsamma föder sju barn, men den som fick många söner tynar bort.
Herren dödar och gör levande, han för ner i dödsriket och upp därifrån. Herren gör fattig och han gör rik, han ödmjukar och han upphöjer.
Han reser den ringe ur stoftet, han lyfter den fattige ur dyn för att sätta honom bland furstar. Och han låter honom ärva härlighetens tron, för jordens grundpelare är Herrens, på dem har han byggt världen.
Sina frommas fötter bevarar han, men de ogudaktiga tystas i mörkret, för av egen kraft är ingen stark.
De som strider mot Herren blir krossade, mot dem dundrar han i himlen. Herren dömer jordens ändar och ger makt åt sin kung. Han upphöjer sin smordes horn.”
Det är en mäktig lovsång där Hannas största glädje är i Herrens frälsning. Nu är också Hannas mun öppen. Även hennes fiender får höra hennes lovsång till Herren som räddat och styrkt henne.
Herren bevarar sina fromma. Han styr deras steg på den rätta vägen. Men de ogudaktiga tystas i sitt eget självvalda mörker. Den som strider mot Herren blir krossad och äran ges åt konungen. Ja vi förstår att inför Herren Jesus skall alla knän böjas..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar