Herren hör!

"Jag utgöt min själ för Herren". Orden är Hannas, Elkanas hustrus och profeten Samuels mors ord.

Hanna var bedrövad. Vi läser i första Samuelsbokens första kapitel, om hur hon vände sig till Herren och hur hon bad i templet: "Hanna talade nämligen i sitt hjärta, och bara hennes läppar rörde sig, men hennes röst hördes inte."

Hanna talade i sitt hjärta. Ingen människa kunde höra hennes bön, men Gud hörde.

Här i tiden möter människor olika motgångar, prövningar och anfäktelser. Dessa har också drabbat "heliga" kvinnor och män, apostlar och profeter.

Vi minns Job, Jona, profeten Elia och många flera. Gud har fört dem igenom. Ofta är det också människors ondska, hån och förakt som drabbat. Sådant som kanske ingen ser, men Herren ser. Ja Herren ser. Han hör och han svarar. Ingenting som sker på jorden är dolt för Honom.

Profeten Jesaja skriver i sitt 26. kapitel.

"Herre, i nöden sökte de dig, de utgöt tysta böner när din tillrättavisning drabbade dem. Som en havande kvinna våndas när hon är nära att föda och ropar ut sin smärta, så är det med oss inför dig, Herre.

Vi var havande och våndades, men vi födde vind. Vi har inte gett landet frälsning, och ingen föds till att bo på jorden.

Dina döda ska bli levande, mina dödas kroppar ska uppstå. Vakna upp och jubla, ni som bor i stoftet, för din dagg är ljusets dagg, och jorden ska ge igen de avsomnade.

Kom, mitt folk, och gå in i dina kamrar, stäng igen dörrarna efter dig. Göm dig ett litet ögonblick tills vreden har gått förbi.

För se, Herren kommer ut ur sin boning för att straffa jordens invånare för deras missgärning. Jorden ska blotta sina blodskulder och inte längre dölja sina dräpta."

Gud ser och sätter också en gräns för människors ondska. En dag är också gränsen nådd och människan står till svars inför Herren Gud hur hon använde sin nådatid.

Guds folk får utgjuta sin själ för Herren. Herrens folk får tala i sitt hjärta. I det hjärta där Herren Jesus också berett sig ett rum. Då blir det välsignade stunder..