När striden är över

I nyheterna läser vi idag att en av de blodigaste striderna i Ukrainakriget börjar vara över. Mer än 260 soldater från Azovstal har evakuerats med bussar över till fiendens områden. En stor del av dem är skadade. Deras liv är nu i fiendens händer. Hoppet för dem är att slippa hem via fångbyten. Sådant är livet här på denna syndens jord.

I första Tessalonikerbrevet skriver Paulus om hur en kristen skall leva för att behaga Gud. Hur kan då en människa behaga Gud? 

Skriften skriver några gånger om ett liv som behagar Gud. Vi skall se på de ställena. "För övrigt, bröder, har ni lärt er av oss hur ni ska leva för att behaga Gud, och det är ju så ni lever. Nu ber vi er och uppmanar er i Herren Jesus att göra det ännu mer."

Paulus hänvisar till de föreskrifter han gett dem från Herren Jesus. "Detta är Guds vilja: att ni helgas, att ni avhåller er från sexuell omoral, att ni var och en vet att vinna er en hustru på ett helgat och hedervärt sätt."

Och han fortsätter senare: "Gud har inte kallat oss till orenhet utan till ett liv i helgelse. Den som avvisar detta avvisar alltså inte en människa utan Gud, som ger er sin helige Ande."

Människan kan alltså avvisa Gud genom att leva i synder och olydnad mot Gud. Som kristna är inte striden över. Om jag lånar en bild från kriget så förs vi inte över till fiendens eller djävulens sida för att där leva i uppror mot Gud, vår skapare och mot Jesus vår förlossare.

I Romarbrevet 8 talar Paulus om den kristnes liv i Anden. "Ni däremot lever inte i köttet utan i Anden, eftersom Guds Ande bor i er. Den som inte har Kristi Ande tillhör inte honom. Om Kristus bor i er är visserligen kroppen död på grund av synden, men Anden är liv på grund av rättfärdigheten. 

Och om Anden från honom som uppväckte Jesus från de döda bor i er, då ska han som uppväckte Kristus från de döda också göra era dödliga kroppar levande genom sin Ande som bor i er.

Vi har alltså skyldigheter, bröder, men inte mot vår köttsliga natur så att vi ska leva efter köttet. Om ni lever efter köttet kommer ni att dö. Men om ni genom Anden dödar kroppens gärningar kommer ni att leva."

Paulus lyfter här fram hur ett liv i köttet, efter vår köttsliga i synden fallna natur gör att vi kommer att dö. Vi dör i fiendens händer utan hopp för Evigheten.

Däremot fortsätter striden mot synden i den som har Kristi Ande. Men Kristus själv leder den striden. Och vi vet att Kristus segrat. När vi håller fast vid han som segrat hamnar vi inte i fiendens händer. Här i fiendeland bär Kristus, Guds Lamm kämpens synder. 

I Guds rike pågar en strid. Vi vet att många av kyrkans ledare gett efter för fiendens krav. För att behaga människans syndiga natur har man accepterat ett liv i synd och bejakar ett liv i olydnad mot Guds bud och ord.

Dessa fiendens infiltratörer har bråttom. De vill inta ledande poster i kyrkor och samfund. Man eftersträvar olika kompromisser. Man talar om olika tolkningar, men förnekar apostlarnas och Kristi Andes tolkning av ordet.

Så striden är inte över. Den som tror sig stå må se till att han inte faller. Må Gud ge oss en kärlek till Guds bud och ord så att vi avskyr synd och olydnad i vårt eget liv. I den kampen har vi ett levande hopp och därför är vi inte modlösa..

I skogen i Kuusamo står ett vitt träkors till minne av de som föll i fiendens partisaners händer. På Golgata kulle ser vi ett enkelt kors av trä där Jesus vann en seger över synden i ditt och mitt ställe. Han dog för att vi skall få leva och han leder ännu striden här i världen.