Den himmelska synen

"Därför, konung Agrippa, blev jag inte olydig mot den himmelska synen, utan jag har predikat först i Damaskus och i Jerusalem och hela Judeen och sedan ute bland hedningarna, att de skall ångra sig och omvända sig till Gud och göra sådana gärningar som hör till omvändelsen."

I Apostlagärningarna 26 redogör Paulus vad som har drivit honom. Aposteln var i Jesu tjänst. Som en våldsverkare blev han kallad i tjänst. Och mötet med den uppståndne Jesus förändrade Aposteln totalt.

Ja Paulus hade mött Jesus och han hade också blivit uppryckt till den tredje himlen. I Paradiset hade han hört ord som ingen människa kan eller får uttala. Men Guds nåd var det som gällde för aposteln. Guds nåd var honom nog.

Paulus var en ödmjuk man. Han var inte som den tidens "superapostlar". Vi vet att Guds Ande inte gör någon uppblåst och stor i sig själv. Nej, den Helige Ande upphöjer endast Kristus.

Jag råkade höra en kommentar här om dagen gällande en familjefest: "Det var nog bra men prästen var som en robot."

Kommentaren gjorde nog mig illa berörd tills jag förstod vad det handlade om. Jag tror att prästen predikade Kristus, den korsfäste. Han som är en stötesten för judarna och en dårskap för hedningarna.

Jag tror att den korsfäste inte riktigt passar in på den här världens fester. Den korsfäste är inte uppblåst när han kommer. Omvändelsens budskap, den stilla maningen att ta en annan väg kanske inte riktigt passar på fina, perfekta fester. 

Min nåd är dig nog. I den kämpande församlingen väcker nog nåden glädje. Och de gärningar som hör till omvändelsen bereder nog välsignelse bland Herrens folk.

Som rubrik satte jag den himmelska synen. Jag tror att där fanns något som världen inte kan eller vill ta emot. Där fanns inga teflonleenden. "Smalltalket" kanske fattades. 

Jag är Jesus den du förföljer! 

Du ska få veta vad du måste göra!

Att omvända sig till Gud. Att ta en annan väg, korsets väg. Men den väg som kallas himlavägen. 

I sången sjunger vi: "Jag är en dålig stridsman, faller i strider här. Jag är blott mask och lera, ikläd mig kraft som bär."

Niilo Tuomenoksa fortsätter: "Min egen kraft är ringa. Jag tröttnar mången gång. Här uppå himlavägen ljuder min svaga sång."

Här uppå himlavägen ljuder min svaga sång. Jag tror och vet att "robotprästen" är på väg till himlen. Jag vet också att han hade höga gäster med sig, Fadern, Sonen och Den Helige Ande.

Och angående familjefesten tror jag att den också kan bli till välsignelse. Gud är inte tomhänt då han gästar ett hem. Han går inte heller tomhänt ut. Han tar synden på sig. För Gud är inget omöjligt. Paulus var ett verkligt praktexempel därpå.

Nog har vi en mäktig Gud. Stor är hans trofasthet..