"Aftonfriden i mitt hjärta minner mig om himlens strand. Jag då glömmer all min smärta, får en glimt av ljusets land"
Och ny kraft i ökenland.
Aftonfrid och morgonfrid. Friden i Jesus som Herrens egna får erfara redan här. Den vackra sången för mig ofta bakåt i tiden till en midsommarafton då en yngling kämpade på i ett varmt och smutsigt fähus.
Jag kan ännu minnas hur kornas väldränkta svansar sved när de träffade ansiktet. Inte var det någon yttre glamour, men i hjärtat fanns en frid.
"Sant det är att samvetsfriden genom själen strömmar fram, när vi här i nådatiden vandrar tvagna av Guds Lamm". I den stilla sången under arbetet byts orden till midsommarfriden.
Samvetsfrid, midsommarfrid, friden i Jesus..
Friden är ännu den samma, den frid som Jesus, endast Jesus kan ge. Kvällsarbetet i fähuset har bytts mot andra utmaningar.
Samvetsfriden, den frid som Jesus kan ge. Den ger en fest- och helgstämning som inget annat i världen kan ge. Den är inte beroende av vardag eller helg, morgon eller afton.
Inte heller av barndom, ungdom, medelålder eller ålderns höst. Den är endast beroende av Jesus. Att han genom sin Ande ger en liten smak av den himmelska friden. En påminnelse om vad vi äger i honom och vart vi är på väg..
Gud är god!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar