När Johannes har beskrivit det nya Jerusalem där Guds härlighet strålar och där lampan är Lammet skriver han:
"Aldrig ska något orent komma in i den, och inte heller den som ägnar sig åt skändlighet och lögn, utan bara de som är skrivna i livets bok som tillhör Lammet."
Uppenbarelseboken beskriver den kraftiga polarisering som finns strax innan tidens slut. Bruden är klädd i vitt rent linne: "Skinande rent linne har hon fått att klä sig i." Linnet är de heligas rättfärdighet. Och ängeln sade till mig: "Skriv! Saliga är de som är bjudna till Lammets bröllopsmåltid."
Skökan har en annan klädnad: "Kvinnan var klädd i purpur och scharlakan och smyckad med guld och ädelstenar och pärlor. I handen hade hon en guldbägare, full av skändligheter och smuts från hennes otukt. På hennes panna var skrivet ett namn, en hemlighet: "Det stora Babylon, mor till jordens skökor och skändligheter."Och jag såg att kvinnan var berusad av de heligas blod, av Jesu vittnens blod."
Uppenbarelseboken beskriver också mycket talande livet och levernet bland de som strukit ut sina namn ur livets bok. På den yttersta dagen blir det två slags lön:
"Se, jag kommer snart, och jag har min lön med mig för att ge åt var och en efter hans gärningar. Jag är A och O, den förste och den siste, begynnelsen och änden. Saliga är de som tvättar sina kläder så att de får rätt till livets träd och får komma in genom portarna till staden. Men utanför är hundarna och ockultisterna, de sexuellt omoraliska och mördarna, avgudadyrkarna och alla som älskar lögnen och ägnar sig åt den."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar