Gud är inte oordningens Gud utan fridens.

Om jag förstått det rätt så är Romarbrevet och första Korinterbrevet skrivna vid ungefär samma tid, under Paulus tredje missionsresa. Första Korinterbrevet är skrivet från Efesus, medan Romarbrevet är skrivet från Korint.

I första Korinterbrevet skriver Paulus om ordningen vid Gudstjänsten och poängterar att Gud inte är oordningens Gud utan fridens Gud. En ordning i enlighet med Guds vilja är också en grund för friden. Råder det oordning saknas också friden.

Till Korinterna skriver Paulus de välkända orden: "Liksom kvinnorna tiger i de heligas alla församlingar skall de tiga i era församlingar. De får inte tala utan skall underordna sig, som också lagen säger.Vill de veta något, skall de fråga sina män där hemma. Ty det är en skam för en kvinna att tala i församlingen."

Och vidare bestyrker aposteln allvaret i det han skrivit: "Om någon menar sig vara profet eller andligt utrustad, skall han inse att det jag skriver till er är Herrens bud. Men om någon inte erkänner detta, är han själv inte erkänd."

Förrän vi går vidare kan vi konstatera att när den Lutherska kyrkan för drygt 30 år sedan förkastade dessa Guds klara bud, den ordning som Gud satt och som är en norm för präst- eller predikoämbetet försvann friden. 

Men i Romarbrevets sista kapitel, som alltså är skrivet i Korint märker vi hur kvinnor tjänade och hade tjänster i församlingen. Gud använder alltså både kvinnor och män i sitt rike. Ingen tjänst är större än den andra och när det råder ordning och frid är församlingen en fristad mitt i en orolig värld.

Här märker vi hur viktiga och kära de kvinnliga församlingstjänarna var för aposteln. Nedan några exempel:

"Vår syster Febe som tjänar församlingen i Kenkrea vill jag lägga ett gott ord för. Ta emot henne i Herren på ett sätt som anstår de heliga och ge henne den hjälp hon behöver. Hon har också varit till hjälp för många, även för mig."

"Hälsa Priska och Akvila, mina medarbetare i Kristus Jesus, som har vågat sina liv för mig" (ett kristet äkta par).

"Hälsa också församlingen som kommer samman i deras hus." Alltså där firade man också Gudstjänst.

"Hälsa Maria, som har arbetat mycket för er."

"Hälsa Tryfena och Tryfosa, som arbetar i Herren."

"Hälsa Rufus, som är utvald i Herren, och hans mor, som är en mor också för mig." Rufus mor var också en (andlig) mor för Paulus.

"Hälsa Filologus och Julia, Nereus och hans syster och Olympas och alla heliga hos dem. Hälsa varandra med en helig kyss. Alla Kristi församlingar hälsar er."

När vi i onsdags med bröderna var samlade för att studera skriften lyftes detta viktiga sista kapitel fram. Ett kapitel som så dyrbart lyfter fram hur ljuvligt det kan vara i församlingen, då Guds frid och ordning råder. Jag har därefter riktigt längtat efter att få tid att stanna upp inför de fridens hälsningar som Gud genom aposteln sänder till sin kämpande församling.

Kära vänner! Det finns ännu hopp för Guds folk här i Norden. Romarbrevets sista brev lyfter fram detta hopp och visar hur ljuvlig Guds församling är där / om Guds ordning och frid får råda.

Gud är god. Stor är hans trofasthet!