Jag missade delvis Hebreerbrevets 11 kapitel i går där vi uppmanas att fortsätta i trons tills vi en dag får se Jesus ansikte mot ansikte.
Gud ord ljuder: "I tron dog alla dessa utan att ha fått det som var utlovat. Men de hade sett det i fjärran, hälsat det och bekänt sig vara gäster och främlingar på jorden.
De som säger så visar att de söker ett hemland. Hade de tänkt på det land som de lämnat, så hade de haft tillfälle att vända tillbaka dit.
Men nu längtade de till ett bättre land, det himmelska. Därför skäms inte Gud för att kallas deras Gud, för han har förberett en stad åt dem."
Lots hustru fördes av änglar ut ur Sodom, men hennes hjärta hade blivit fäst vid synden och syndens stad. För Abraham fanns det ingen tanke att återvända till Babel och staden Ur, sedan Gud kallat honom till löftenas Kanaan.
Liksom de forna heliga får vi bekänna oss vara gäster och främlingar på jorden. Gud sköter väl om oss här men anden längtar till det land dit Jesus farit.
Där har vi våra vänner. Där möts vi igen. Där ger strålglansen från Herren Jesus en ljuvlig värme. Där skräms vi inte av Guds helighet för där är synden borta.
Där är det gott att vara och Gud som är trofast styr sina barns vandring med tanke på det eviga livet i härlighetens land.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar