Jag hade inte riktigt fattat, eller mindes inte att Belshassar firade en gudstjänst när han fick läsa den text som Gud skrev på väggen med en osynlig hand. Men mycket riktigt framgår det nog i texten i Daniels boks femte kapitel. Jag citerar:
"Då bar man fram guldkärlen som hade tagits ur Guds tempel i Jerusalem, och kungen och hans stormän, hans hustrur och bihustrur drack vin ur dem. Medan de drack prisade de sina gudar av guld och silver, av koppar, järn, trä och sten."
Denna gudstjänst blev till dom för kungen. Det att kärlen var helgade för gudstjänst, blev inte till välsignelse för kungen, utan han drog förbannelse över sig.
När han i sitt hjärta tjänade andra gudar kunde inte kärlen hjälpa honom. Kungen fick av Guds profet höra att han är vägd på en våg och funnen för lätt. Samma natt rycks riket ur Babels kungs händer och kungen dödas.
Kungen hade inte ödmjukat sitt hjärta inför himmelens Gud, fastän han nog visste hur Gud verkar. Han gav inte äran åt Gud utan ville ha den själv.
I mina tankar kom att nog har det verkligen betydelse hur vi firar gudstjänst. Om församlingen firar gudstjänst, där man vill ge äran åt människan eller mänskliga beslut är det förödande.
I himlen där Gud regerar finns också ett tempel. Här nere är allting skuggbilder, men då vi följer Guds ordning såsom han uppenbarar i sitt ord, betjänar Gud oss i gudstjänsten. Och Herren Jesus är överstepräst.
Hebreerbrevets författare skriver i början av det åttonde kapitlet: "Vi har en sådan överstepräst som sitter på högra sidan om Majestätets tron i himlen och som tjänar i helgedomen, det sanna tabernaklet som Herren själv och ingen människa har rest."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar