Aposteln Johannes skriver i sitt första brev: "Så har kärleken nått sitt mål hos oss: att vi har frimodighet på domens dag. För sådan han är, sådana är också vi i den här världen. Det finns ingen rädsla i kärleken, utan den fullkomliga kärleken driver ut rädslan, för rädsla hör samman med straff. Den som är rädd är inte fullkomnad i kärleken."
När jag i mörkret ensam körde på den av månen upplysta vägen tänkte jag på domens dag. Jag tänkte på Jesus Kristus och kärleken till honom. Johannes skriver vidare "Vi älskar därför att han först har älskat oss."
Han ger också en måttstock för kärleken när han säger: "Den som inte älskar sin broder, som han har sett, kan inte älska Gud som han inte har sett."
Som Guds barn behöver vi inte vara rädda för Jesus Frälsaren. Om vi är rädda, så vågar vi ju inte närma oss honom. Vi kan älska Jesus för att han först älskat oss. Evangeliet beskriver denna utgivande kärlek.
Så är det alltså tron på evangeliet som ger frimodighet på domens dag. Inget annat kan ge en sådan förtröstan att det ger frimodighet.
Bibeln skriver otaliga gånger om hur Guds barn är och skall förbliva i Kristus. I honom vars namn är Jesus, i honom som kallas för Kristus. I honom som skall frälsa sitt folk från sina synder.
När vi är inneslutna i Herrens frälsning har vi frimodighet både idag och på domens dag. På den ödsliga och hala vägen fylls jag av Guds frid. En frid som leder till en längtan.
Också en aning. Jesus är med i bilen. Genom sitt ord och sin Ande är han närvarande och kommer med den förtröstan och frimodighet som endast han själv kan ge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar