Under rubriken "nöje" skriver tidningen om en ny svensk bibelöversättning, eller version av bibeln som kallas "The Message. Den nya versionen vill provocera och utmana berättas det.
I den bibel som jag läser förklaras det däremot:
"Ett grundtema i Bibeln är att Gud som skapat människan också uppenbarar sig för henne. Det har han gjort exempelvis genom skapelsen, samvetet och en längtan som är nedlagd i människans hjärta (Pred 3:11). Detta brukar kallas den allmänna uppenbarelsen.
Men eftersom människan vänt sig bort från Gud är den allmänna uppenbarelsen inte tillräcklig för att lära känna Gud och finna vägen tillbaka till gemenskapen med honom. Denna frälsning förmedlas endast genom den särskilda uppenbarelsen i Guds ord."
I Predikaren står det skrivet: "Allt har han gjort skönt i sin tid. Även evigheten har han lagt i människornas hjärtan. Ändå kan de inte förstå Guds verk från början till slut."
Djävulen tycker om att ändra och ifrågasätta Guds ord och den i synd fallna människan tycker om ett annat evangelium. Ett evangelium som kan upplevas vackrare och modernare.
Med förundran betraktade jag igår hur en församling i Svenska kyrkan marknadsför sig. På hemsidan finns två bilder. På den övre står den kvinnliga prästen i mitten framför altaret omgiven av sex ljus.
Den andra bilden visar kyrkans altare med regnbågsljusstakar. Sedan har man skrivit:
"Här ska du kunna hitta en plats där du kan vara dig själv, vem du än är och var i tillvaron du än befinner dig. I medgång och motgång, i glädje och sorg, i vardag och fest. Mariakyrkan ska vara en plats för alla, där vi kan möta varandra över generationerna för att känna samhörighet, dela intressen och själva livet med varandra. Det ska vara högt i tak och låg tröskel. En tillåtande atmosfär med Jesus i centrum."
Man nämner ännu namnet Jesus och skriver att Jesus skall vara i centrum. Men man begränsar hans makt och myndighet. Atmosfären bör vara tillåtande.
Sedan finns också nog ett oförfalskat budskap "Jesus sa: Jag är vägen, sanningen och livet"
När aposteln Johannes får se in i himmelen ser han nog en annan verklighet än den som målas av församlingen i den svenska kyrkan. Johannes skriver:
"Jag vände mig om för att se rösten som talade med mig. Och när jag vände mig om, såg jag sju ljusstakar av guld och mitt bland ljusstakarna en som liknade en människoson, klädd i en hellång dräkt och med ett bälte av guld runt bröstet.
Hans huvud och hår var vitt som vit ull, som snö, och hans ögon var som eldslågor. Hans fötter liknade skinande brons som glöder i smältugnen, och hans röst var som dånet av väldiga vatten.
I sin högra hand höll han sju stjärnor, och ur hans mun kom ett skarpt tveeggat svärd, och hans ansikte var som solen när den skiner i all sin kraft.
När jag såg honom, föll jag ner som död för hans fötter. Men han lade sin högra hand på mig och sade: "Var inte rädd. Jag är den förste och den siste och den levande. Jag var död, och se, jag lever i evigheters evighet. Och jag har nycklarna till döden och helvetet."
Ännu finns nog Kristi sanna kyrka som bekänner Jesus som Messias, den levande Gudens Son. Där finns också himmelrikets nycklar och helvetets portar skall inte få makt över Kristi församling.
I min hemförsamling överlämnas nycklarna till kyrkobyggnaderna till den nye kyrkoherden i dessa dagar. Känslan är märklig och vi vet inte vad det betyder och innebär.
I den svenska kyrkan certifieras redan församlingar med regnbågsnyckeln, medan Kristi kyrka är given himmelrikets nycklar.
Men Gud vare tack, där i den himmelska helgedomen går Jesus omkring bland sju ljusstakar av guld. Nycklamakten ligger i hans ord.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar