En tid av förvirring

I andra Krönikebokens femtonde kapitel läser vi om en märklig tid för det folk som kallades Guds eget: 

"En lång tid levde Israel utan den sanne Guden, utan präster som undervisade dem och utan någon lag. 

Men i sin nöd omvände de sig till Herren, Israels Gud, och när de sökte honom lät han sig finnas av dem. 

Under de tiderna fanns det ingen trygghet när man gick ut eller in, utan stor förvirring rådde bland alla som bodde här i länderna. Folk drabbade samman med folk och stad med stad, för Gud förvirrade dem med all slags nöd."

Med dessa ord varnades Israels kung Asa. Kungen levde då ett gudfruktigt liv och sökte Guds vilja. Men de ord som Guds profet Oded gav kungen gav honom allt större frimodighet att avlägsna all avgudadyrkan ur sitt land.

Sedan händer något märkligt. Asa slutar att fråga efter Guds vilja. I sitt 36. regeringsår söker han inte Gud i nödens stund, utan allierar sig med kungen i Damaskus. Gud straffar kungen genom siaren Hanani, men Asa vägrar och blir vred. 

Inte ens då kungen drabbas av en allvarlig sjukdom söker han Herren. Och det vittnesbörd Asa lämnar efter sig är dystert. Han lever ännu två år men i sitt 41 levnadsår dör han. 

Asa avföll från Gud under sina fem sista regeringsår. Den tjänst som börjat så väl, fick ett olyckligt slut. Avfallet från Gud leder till förskräckelse. 

Därför lär oss Gud att leva i ständig omvändelse. Vaka! är också Jesu uppmaning till den sista tidens kristna. Vaka och be! Det är ord från Gud.

Det är en stor nåd att få vara inför Guds ord. Må vi ta vara på dessa stunder och helga vilodagen.