Domaren är Jesus i sin härlighet

I Johannes evangeliums tolfte kapitel säger Jesus:

"Om någon hör mina ord och inte håller dem, så dömer inte jag honom, för jag har inte kommit för att döma världen utan för att frälsa världen. 

Den som förkastar mig och inte tar emot mina ord har en domare över sig: det ord som jag har talat ska döma honom på den yttersta dagen. 

Jag har inte talat av mig själv, utan Fadern som har sänt mig har befallt mig vad jag ska säga och tala. Och jag vet att hans befallning är evigt liv. Det jag talar, talar jag därför så som Fadern har sagt mig."

Idag firar vi domsöndag och vi påminns om den dagen då Människosonen kommer i sin härlighet och sätter sig på sin härlighets tron. Då skall hela världen förstå att Jesus är Gud. Då fälls domen i enlighet med Guds ord.

De rättfärdiga skall på den dagen få gå till evigt liv. Om den slutliga domen läser vi också i Uppenbarelsebokens 20. kapitel. Där kan vi läsa om hur också Livets bok öppnas vid domen. Livets bok tillhör Lammet. Vi förstår att det är Jesu egen bok och där finns bokförda vilka som tog emot frälsningen.

Idag på domsöndagen förstår vi att vi brutit mot Guds vilja. Våra bristfälliga gärningar förtjänar straff och även evigt straff. Hoppet är därför Livets bok och Guds nåd i Jesus Kristus.

Nedan kan vi läsa hur domen faller då Livets bok öppnas (Uppenbarelseboken 22):

"Och jag såg en stor vit tron och honom som satt på den. För hans ansikte flydde jord och himmel, och det fanns ingen plats för dem. 

Och jag såg de döda, stora och små, stå inför tronen. Och böcker öppnades, och ännu en bok öppnades, livets bok. 

Och de döda dömdes efter sina gärningar, efter det som stod skrivet i böckerna. Och havet gav igen de döda som fanns i det, och döden och helvetet gav igen de döda som fanns i dem, och var och en dömdes efter sina gärningar.

Och döden och helvetet kastades i eldsjön. Detta, det vill säga eldsjön, är den andra döden. Och om någon inte fanns skriven i livets bok kastades han i eldsjön."

På den dagen är det uppenbart att våra egna gärningar inte kan rädda oss. De är nog för lätta och om vi döms enligt dem går vi evigt förlorade. 

Men hoppet, det levande hoppet är Jesu försoningsgärning. Den är skriven och stadfäst i himmelen, i templet i himlen. Med Jesu blod är hans egnas namn inpräntade.

Idag får vi sätta tro till Jesu löften att han aldrig skall stryka ut namnet. Idag får vi ta till oss det budskap som Jesus ger till församlingen i Sardes.

Vi får komma om ihåg vad vi har tagit emot och hört. Vi får hålla fast vid det och vända  om från vår egen synd och ofullkomlighet.

Jesu löften i slutet av brevet till församlingen i Sardes är ljuvliga. Jesus säger:

"Den som segrar ska alltså bli klädd i vita kläder, och jag ska aldrig stryka hans namn ur livets bok utan kännas vid hans namn inför min Far och hans änglar. Du som har öron, hör vad Anden säger till församlingarna!"

Vårt hopp, det enda hoppet, men också det säkra hoppet är Jesu Kristi rättfärdighet. Den klädnaden blev aldrig nedsmutsad och den övertäcker vår stora synd. Idag får vi sätta tro till försoningens ord då de uttalas på Jesu befallning. Och vi får tro.

Ja vad får vi tro? Med sången ord får vi i Jesu namn och blod synderna förlåtna tro. I Anden får vi lyssna till de ord som Jesus uttalar till de sina idag och en gång på den yttersta dagen:

Jesus, Människosonen i sin härlighet säger:

"Kom, ni min Fars välsignade, och ta emot det rike som stått berett för er sedan världens skapelse."