"När Jesus lämnade templet och var på väg ut, kom hans lärjungar fram och visade honom på tempelbyggnaderna. Men han sade till dem: "Ni ser allt detta. Amen säger jag er: Här skall inte lämnas sten på sten. Allt skall brytas ner."
Lukas återger samma berättelse med orden: "När några talade om hur templet var utsmyckat med vackra stenar och tempelgåvor, sade Jesus: "Ni ser detta. Det skall komma dagar då här inte skall lämnas sten på sten. Allt skall brytas ner."
Jesus såg i sin ande fram till den dagen då det tempel där han så ofta predikat skulle brytas ner. Ja en tid hade Jesus varit i templet dagligen.
Lärjungarna såg den vackra byggnaden, men den hade inget evighetsvärde. Guds ord hade förkunnats där och Jesus själv hade betjänat människorna. Men när Guds ord inte mera ljöd där inne var endast den tomma yttre glansen kvar.
Paulus skriver senare till korinterna: "Vet ni inte att ni är ett Guds tempel och att Guds Ande bor i er? Om någon fördärvar Guds tempel, skall Gud fördärva honom. Ty Guds tempel är heligt, och det templet är ni."
Med våra jordiska ögon ser vi endast det yttre. I Anden kan vi se något mera när Gud öppnar ordet. Jag har åter läst berättelsen om Noa och i Hebreerbrevet läser vi: "I tron byggde Noa i helig fruktan en ark för att rädda de sina, sedan Gud hade varnat honom för det som ingen ännu hade sett."
Arken byggdes för människornas räddning. Och någon gång hölls den sista predikningen där innan Gud stängde Arkens dörr. Bland de vreda vågorna såg sedan de människor som förkastat Noa predikan arken segla vidare.
Ja Noa hade predikat. Han hade varit en Guds röst om än vi inte läser det direkt i Moseboken. Petrus skriver nämligen om dem som var olydiga, när Gud tåligt väntade under Noas dagar, medan arken byggdes.
Med våra naturliga ögon ser vi det som finns runt om oss i dag. Vi ser kyrkor och bönehus där Guds ord förkunnas. Allt har sin tid och de är viktiga samlingsplatser så länge Gud låter sitt ord förkunnas.
Men dagar kommer då Gud flyttar ljusstaken då människan stänger sina öron för Guds ord. Med ett visst vemod betraktade vi en vacker stenkyrka för några veckor sedan. I solens sken var det en vacker plats. När Guds folk firade nattvard där inne var det en vacker syn.
Hade vi sett in bakom det som ögonen ser hade vi sett Herren själv stå vid altaret och kalla till måltid. Nu väntar man där på en annan tid. Härom dagen läste jag på nätet hur en aktivist skrev att framtiden nu ser lovande ut. Man skulle äntligen slippa kyrkoherden som envisades med att hålla fast vid Guds ord. Hon hade nog inte Andens ögon.
Må Gud ge oss den nåden att kunna se mera än vad ögonen ser och verka i enlighet med hans vilja.
Johannes fick se in i ett tempel som inte var jordiskt och han hörde orden:
"Dessa är de som kommer ur den stora nöden, och de har tvättat sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod.
Därför står de inför Guds tron och tjänar honom dag och natt i hans tempel, och han som sitter på tronen skall slå upp sitt tabernakel över dem.
De skall aldrig mer hungra eller törsta, inte heller skall solen eller någon annan hetta träffa dem. Ty Lammet som står mitt för tronen skall vara deras herde och leda dem till livets vattenkällor, och Gud skall torka bort alla tårar från deras ögon."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar