"Så färdigställde Salomo Herrens hus och kungapalatset. Allt som Salomo hade föresatt sig att utföra i Herrens hus och i sitt eget hus lyckades väl. Och Herren uppenbarade sig för Salomo om natten och sade till honom: ”Jag har hört din bön och utvalt denna plats åt mig till offerplats.
Om jag tillsluter himlen så att regn inte faller, om jag bjuder gräshoppor att fördärva landet eller om jag sänder pest bland mitt folk, men mitt folk, som är uppkallat efter mitt namn, ödmjukar sig och ber och söker mitt ansikte och omvänder sig från sina onda vägar, då vill jag höra det från himlen och förlåta deras synd och skaffa läkedom åt deras land."
I andra Krönikebokens sjunde kapitel läser vi om hur Gud uppenbarade sig för Salomo. Gud uppenbarar hur han kan ge tider av torka och låta naturkatastrofer och pest härja bland sitt folk, det folk som är uppkallat efter hans namn.
Gud vittnar om den välsignelse som följer på att folket omvänder sig från sina egna onda vägar och ödmjukar sig efter hans vilja. Gud hör då människan söker hans ansikte och vänder sig till Kristus Jesus.
Där blir synden förlåten. Där finns läkedom från höjden.
Guds löften när människan kommer inför hans ansikte gäller ännu. Gud är den samme idag som på konung Salomos tid.
Vågar vi ännu tro på en god Gud som välsignar där man söker hans vilja i bön inför ordet? Omvändelsen till Jesus som är vägen, sanningen och livet är ännu Guds folks väg.
Tänk vilka löften han ger oss under tider där pesten härjar. Guds nåd är det att det inte är ute med oss. Herrens nåd, omvändelsens nåd står öppen för liten som stor, för kvinna såväl som man.
Kan mänskligheten få ett större löfte än att Gud förlåter synden? Nej, jag tror det inte. För där synden är förlåten har människan frid med Gud.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar