Evig är hans nåd

Dagens bibelläsning är förunderlig. I Jeremias 48 och 49 kapitel ser profeten hur alla folk som övergett Herren går under. Moab och Ammon, de folk vars moral härstammade från Sodom går under. Edom som bär Esaus stolthet krossas.

Men himmelens Gud gråter med den gråtande profeten. Herrens hjärta klagar över förödelsen som synden förorsakat. Osökt går tankarna till det ansikte som folkkyrkan visar utåt idag, då man glömt Jesus och Guds ord och lovprisar den här världens ismer. Förödelsen är total då ogudaktiga talar i kyrkans namn.

Men psaltarpsalmen 123 talar om en evig nåd för det nya Sion, som vilar på klippan Kristus, som inte förkastar hörnstenen Jesus.

"Jag ska inte dö, utan leva och förkunna Herrens gärningar. Hårt har Herren tuktat mig, men han utlämnade mig inte åt döden.

Öppna för mig rättfärdighetens portar, jag vill gå in genom dem och tacka Herren. Detta är Herrens port, de rättfärdiga går in genom den.

Jag tackar dig för att du svarade mig och blev min frälsning. Stenen som husbyggarna förkastade har blivit en hörnsten.

Herren har gjort den till detta, underbart är det i våra ögon. Detta är dagen som Herren har gjort, låt oss jubla och glädjas i dag!

O, Herre, fräls! O, Herre, ge framgång! Välsignad är han som kommer i Herrens namn! Vi välsignar er från Herrens hus. Herren är Gud, och han gav oss ljus.

Ordna er i högtidsled med lövrika kvistar fram till altarets horn. Du är min Gud, jag vill tacka dig. Min Gud, jag vill upphöja dig.

Tacka Herren, för han är god, evig är hans nåd."

Det nya Sion, Guds stad har inte fallit. Dess portar är rättfärdighet och Gud bor ännu bland sitt folk..