Omvändelse och advent

I kyrkohandboken läser vi inför första advent: "Evangelietexterna sammanbinder advent och jul med palmsöndagens och påskens händelser. På detta sätt blir påskens centrala ställning i kyrkoåret tydlig redan från första början. Julen måste ses i samband med Kristi lidande, död och uppståndelse."

Under adventstiden möter vi Jesus som kommer i ödmjukhet och milt klappar på vårt hjärtas dörr. Han vill bereda sig rum i vårt hjärta så att han har en boning där, när han kommer i härlighet. Sedan möter vi botpredikanten Johannes döparen som påminner oss om att Herrens födelse är nära.

I kyrkans advent är omvändelsebudskapet centralt, men vi har inte alltid så lätt att förstå vad omvändelse handlar om. Begreppet omvändelsens nåd förklarar något. Vi kan också tala om omvändelsens nödvändighet och om den dagliga omvändelsen.

Vänd om, gör bättring och tro, förbli i dopets nåd. Ordet omvändelse finner vi redan i konungaboken, där det talas om profeten Elia. Jesus förklarar att Johannes var den Elia som skulle komma. Han hade Elia ande.

Sakarias fick av ängeln höra om sin son Johannes och Lukas återger orden i det första kapitlet:

"Han ska bli din glädje och fröjd, och många ska glädja sig över hans födelse,  för han ska bli stor inför Herren. Vin och starka drycker ska han inte dricka, och han ska bli uppfylld av den helige Ande redan i moderlivet. 

Många av Israels barn ska han omvända till Herren deras Gud. Han ska gå före honom i Elias ande och kraft, för att vända fädernas hjärtan till barnen och ge de trotsiga ett rättfärdigt sinne och skaffa åt Herren ett folk som är berett."

Utan omvändelse är inte folket berett. De saknar ett rättfärdigt sinne och de rättfärdigas vishet. När omvändelsen uteblir slocknar slutligen också lampan.

Omvändelsen är den Helige Andes verk som bereder den väntande bruden inför brudgummens ankomst.