År 605 f. Kr. kom Babels kung Nebukadnessar mot Jerusalem. Herren gav Juda kung Jojakim i hans hand liksom en del av kärlen i Guds tempel. Nebukadnessar förde dem till sin guds hus i Shinars land och satte kärlen i sin guds skattkammare. Då blev också den unge Daniel bortförd.
När Daniel sedan ber den mäktiga bönen det år då Koresh (Darejavesh) träder i tjänst är det år 539 f Kr. 66 år har förflutit sedan Daniel blev bortförd och profeten är cirka 80 år gammal.
Gud hade en uppgift för Daniel i Babel om än Babels kungs Nebukadnessars tanke var att omskola honom och få han att tjäna sin gud, alltså en avgud.
I Daniels boks första kapitel läser vi:
"Kungen befallde sin förste hovmarskalk Ashpenas att hämta några av Israels barn från kungaätten eller av förnäm börd, unga män utan defekter som såg bra ut. De skulle kunna tillägna sig all slags lärdom, vara kloka, ha lätt för att lära och vara dugliga att tjäna i kungens palats. De skulle få undervisning i kaldeernas litteratur och språk. Kungen bestämde åt dem en daglig tilldelning av kungens egen mat och av vinet som han själv drack. De skulle läras upp i tre år och därefter tjänstgöra hos kungen.
Bland dem var Daniel, Hananja, Mishael och Asarja av Juda stam." (bibelcitatet slut)
Daniel fick även ett nytt namn Belteshassar och tanken var att omskola honom. Daniel som hörde till kungaätten hamnade i gisslan, där han skulle utsättas för Babels ande. Babels kung ville nämligen säkerställa ett erövrat folks lydnad.
Namnet Daniel betyder Herren är min domare och Herren var med Daniel i allt. Daniel ville hålla sitt hjärta rent och Gud lät honom finna nåd hos hovmarskalken så att han fick äta sin egen mat, Guds folks mat.
Han fick dricka ur klippan Kristus där i främmande land och han fick äta det levande brödet. Han besvarades som ett Guds barn.
I den ödmjuka bönen han bad på sin ålderdoms höst märker vi hur det handlar om synd och nåd och om Guds rättfärdighet och barmhärtighet.
Babels kungs försök till omskolning hade omintetgjorts genom Herrens hand. Genom Guds egendomsfolks synd och olydnad mot Guds ord hade den unge Daniel hamnat i Babel, men där höll han fast vid Guds ord och löften och det blev till stor välsignelse.
På samma sätt får vi göra idag då den kyrka som avfallit från Guds ord lockar oss att äta olydnadens mat. Den onde vill fjärma Guds folk från ordet och ännu idag använder han människor som han vilselett.
Ännu idag har också dessa som i hjärtat avfallit från Gud och hans ord mänskliga namn. Daniel påminner oss om att Gud är min domare. Han ser allting. Därför får vi likt Daniel bekänna vår egen synd och folkets synd i vissheten om att Jesus försonade dem på korset.
Då tystnar inte sången här vid Babels floder. Då ljuder Sions sånger mitt bland denna världs buller och oro..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar